Curly

..haft något vettigt att säga så hade det här kunnat bli sveriges mest uppdaterade blogg nu.

I´m kind of stuck here.
Känns som om Gud försöker säga mig något med all den här snön, i sann pensionärsanda törs jag inte gå på underlag med halkrisk. Dessutom förbjuder mig fåfängan att hasa fram i snigelfart utan sällskap. I landstingets mjukbrallor, stålkonstruktion och en frisyr som bara kan åstadkommas av tre nätters gnuggande mot svettig huvudkudde, krävs moraliskt stöd förutom rent fysiskt stöd.

Förresten, jag är så jävla nöjd med brallorna.
Och orolig över den manipulativa delen av min hjärna som tycks funka fast övriga jag är nerräknad och utslagen.

Jag har alltid varit dödligt avundsjuk på J:s landstingsmjukbrallor. Urtvättat ljusblå med en liten etikett på utsidan, på etiketten står det praktisk storlek typ 80-90 kg, längden är oviktig när man ligger ner tydligen. Dom har det rätta hänget och är mjukbralliga på ett sätt som nya märkesmjukisar aldrig kan erbjuda. I måndags på sjukhuset klippte dom mig ur alla kläder utom småbyssorna och ett litet linne och när dom försökte pracka på mig nån sjukhusrock vände jag upp ett par stora, tårfyllda, valpögon och bad om ett par mjukbrallor istället. Det fick jag. Jag hade kunnat blivit förolämpad över att sjuksköterskan valde etikett 70-80 kg men morfinet måste ha gjort mig ödmjuk. Dessutom är det nog bra att ha något att växa i nu med min nya stillasittande livsstil.

Fick utskrivnings-sällskapet  att gå med på att fejka byx-brist i väskan utan att moralpanik inträdde och jag kunde i extrem snigelfart hasa mig ut från sjukhuset i mina hett eftertraktade, ohyggligt fula mjukbrallor.

Seger.