Curly

Kvällen bjöd på jobb och en helt oväntad diskussion om meningen med livet.

Deprimerande på sitt sätt.
Upplyftande på ett annat.

Det enda som blev klarlagt är att motvilja gentemot vardagar, och med vardagar menar jag inte typ tisdagar utan vardagliga dagar, dagar som bara är, och stor förvirring inte är åldersbundet.

Precis vad jag alltid misstänkt.
Med lite otur håller skiten i sig for life.
Vardagspaniken alltså.
En viss trygghet i det med antar jag.