The talented Mr Buttman
Mr Buttman ar en arbetskamrat till mig. Jag orkar inte forklara varfor han ibland kallas Mr Buttman, men historien ar helt fri fran analsex och riktigt rolig. Mr Buttman agnade mycket tid innan jag akte till att hana mig for mig packningsangest. Det ar inte sa enkelt att packa nar man inte vet hur lange man ska vara borta och knappt vet vart man ska ('Australien" ar ett ganska..vitt begrepp).
Mr Buttman fortsatte havda att pass och planbok ar det enda av varde och att forutom det kunde jag mojligtvis packa en bikini. Kanske aven tandborste. Efter att idag ha agnat halva dagen att att tvatta, sortera, svara, vika, vika om och med vald forsoka fa ner mina saker i vaskan ar jag beredd att ge honom, delvis, ratt. Halften av kladerna jag tog med mig ar fortfarande ouppackade ur vaskan. Nya har tillkommit.
Men aven om man knappast kommer se en bild pa mig vid en googling pa fenomenet "kvinnlighet" sa ar jag tjej och vill inte lamna bort en enda pinal. Fan. Jag vet inte vad som svider mest, dumpa mina grejor eller ge Mr Buttman ratt i fragan att tjejer inte kan packa.
Tillagg: Det slog mig att rubriken blev lite..ovardad. Jag ber om ursakt for eventuella referenser till vuxenfilm och vill aterigen papeka att "Mr Buttman" ar en fin kille som fick sitt smeknamn pa ett helt osexuellt vis.
Anar jag lite bitterhet?
"Vad har du gjort idag da?"-konversationerna har drivits till lojets grans for lange sen. I langden blir det trist att svara "solat", "shoppat" eller "druckit vin" varenda dag.
Min bror ringde nyss.
Bror; Vad gor du da?
Jag; Filar naglarna.
Bror; ...passa sa du inte far traningsvark...
(ah, jag har faktiskt last mig igenom storre delen av Kristofer Ahlstroms blogg ocksa, solen tog semester, det duggregnar och varken vaskan eller budgeten vill att jag ska shoppa mer)
...the fuck?
Jultomten.
Och bakom sig har han minsann ett par nissar.
Plotsligt kanns skyltningen hemma ganska vettig, eller hur?
32 grader, inte ett moln
Sa har det i stort sett varit sen i fredags, vem vill blogga da?
Hunter Valley skulle latt kunna falla i glomska pa grund av ett overdrivet vinintag men jag minns nog och precis allt var fantastiskt. Allt. Kul sallskap, miljoer som jag inte ens tanker borja beskriva, gott vin precis overallt och god mat. Picknickfilt med kallt vitt, bakgrundsjazz och snudd pa obarmhartig sol hela lordagen, middag under stjarnorna pa kvallen och vild dans pa natten framfor en tva applen hog och fyra applen bred negress med den sjukaste rost jag hort, hon hade utan vidare kunna sprackt trumhinnorna pa hela puben om hon velat. Det gjorde hon inte men hon fick precis alla, inklusive vakterna, att dansa.
Sondagen bestod av frukost under parasoll dar alla var rorande overens om att aldrig mer dricka vin. Tills sydafrikanerna i sallskapet fick syn pa vinbutiken bredvid cafeet, smaksmakning och en del av oss gick darifran smalulliga med vinpasar i handen.
Gott sa.
Samtal man helst inte vaknar till.
Jag var ut igar med tva tyska tjejer. Dom ar daliga pa engelska. Min tyska vokabular bestar av exakt tre ord/fraser varav ingen var till nagon som helst nytta igar (med reservation for, eller snarast forsakran om, stavfel; scheisse, karftoffelknodel och ich liebe dich). Vi loste det hela galant genom att dricka alldeles for mycket slibbigt, vitt vin och dar nagonstans borjade vi forsta varandra alldeles utmarkt, det ar nagot med alkohol som ar valdigt internationellt.
Hursomhelst sa ringde telefonen pa tok for tidigt imorse.
Svagerska -Jag ar hemskt ledsen men bilverkstaden har kort hem bilen och star utanfor och vantar pa pengar, det finns pengar i vart sovrum, kan du springa ner?
Innan min dimmiga hjarna hade benat ut vad det var som lat (mobilen), svarat, tagit till mig informationen, fatt pa lite klader och sprungit ner (utan nycklar) sprungit upp igen, sprungit ner (utan pengar) sprungit upp OCH ner igen hade det ju gatt en stund och verkstadskillen kastade nastan bilnyckeln och kvitto pa mig. Jag i min tur kastade pengar pa honom, sag honom ge sig ivag och konstaterade sen att bilen stod at helvete, parkeringsforbud, nastan mitt i gatan. Fan.
Sa idag har jag bade debuterat med att kora i vanstertrafik (japp, jag oppnade passagerardorren forst och underade vart ratten var) och formodligen gjort min forsta och sista australienska rattfylla. Bilfarden varade bara runt kvarteret och ner i garaget men var nog for att ge mig hjartklappning i ett par timmar.
Sa istallet for att ga ut i det, efter sista veckans regn och blast, efterlangtade solskenet har jag vardat min bakfylla framfor datorn. Skrattat hogt at tva av mina favoritbloggar Kinky Afro och Prankmonkey och haft en lang chatsejour med hemma som gav mig lite saknad.
Nu packar jag snart lilla ryggsacken igen, i eftermiddag aker vi till Hunter Valley over helgen och gar pa jazzfestival och dricker vin. Gott, rott forhoppningsvis, jag overdoserade visst vitt, slibbigt igar.
Javla regn
Det har ar en procedur som vanligen intraffar en gang per ar med varaktighet nagonstans mellan 1-3 veckor. Sallsynt trista ar har projektet strackt sig sa langt som over en manad. Eller intraffat bade host och var. Det innebar att jag kastar mig over ett lopband eller dylikt och sen springer pa det (vilket ar absurt, jag har aldrig varit bra pa att springa och har varit hyfsat kreativ under skolaren for att slippa, jag hade mensvark hela nian bland annat. Oavbrutet.) tills jag kan knappt kan ga.
Varje dag.
I 1-3 veckor.
Det har resulterar ofelbart i traningsvark som mer liknar inflammationer och en fullkommlig ovilja mot att trana resten av aret. Varje ar.
Allt det har sker ju sjalvklart mot battre vetande, som sa mycket annat. Jag vet att man ska 'skynda langsamt' for att inte ledsna (no shit sherlock..) men nar jag val gor det sa ar det ju nastan pa gransen till ..kul? Och jag blir latt manisk i jakten pa nagra sekunder nar lopbandet envisas med att mata allt fran tid till grad av uppforsbacke till stracka. Det retas liksom med mig. Hanar mig och min lopning. Och jag springer, tills jag inte kan ga. Idiot som sagt.
Anyway, det holl i sig forra veckan, det holl efter helgen och bara for det har javla regnet sa far det halla i dag med. Jag har annu inte riktigt natt en niva som haller mig kvar i sangen. Jag maste bara undvika nerforsbackar. Dom gor FOR ont. Idiot.
We have a long way to go..
..langt kvar till nagon riktig surfing, men lite i alla fall!
Galet roligt, men jobbigt jobbigt..jag maste ha varit i vatten bortat atta timmar i helgen, svalt minst tre liter saltvatten, ogonen svider fortfarande och traningsvarken i armar och axlar ar pa den nivan att varje liten rorelse planeras noggrannt. Tre klunkar ur kaffekoppen innan jag staller tillbaka den pa bordet, man vet aldrig nar jag orkar lyfta den nasta gang.
Bilderna ar faktiskt pa forsta passet av tre, andra passet gick det annu lite battre, nan lite storre vag och djupare vatten an midjehojd. Pass tre drog vinden pa och absolut ingen tog sig upp pa bradan, jag lag i vattnet bortat tva timmar och var mer under ytan an over, ni vet nar man tumlar runt under en vag och inte ens vet vad som ar upp eller ner, med tillagget av en 2,30 lang planka som sitter fast i foten och sliter ivag dig direkt igen nar du fatt mark under fotterna. Alternativt kommer bakifran och klappar till dig i huvudet. Jag hittar fortfarande sand pa onamnbara och olampliga stallen.
Vi gav upp och betraktade instruktorerna surfa en stund istallet, ingen bra bild pa det men shit..som delfiner, fram och tillbaka pa vagorna, hoppar och vander och ut igen...kommer aldrig handa men sa kul att titta pa!
Crescent Head var kilometervis med ode strand, fullmane, mer stjarnor an jag nagonsin sett, brasa pa stranden, ol och massa mat. Jag har aldrig varit sa hungrig som pa lordag kvall, och det vill inte saga lite men 6-7 timmar kampandes i vattnet gor sitt..
Nar jag kom till bussen i fredags drog jag en djup suck inombords och forberedde mig pa en helg i ensamhet, vid en forsta anblick sa bestod hela gruppen av 25 gapiga amerikanska studenter i 19-arsaldern, tank klassresa i gymnasiet men jag upptackte efter en stund tre norska tjejer som visade sig vara gulliga guldkorn.
Var fotograf hade nog hunnit lite langre med olen an oss dock..
Men skjut mig da..
Det maste ju vara nagot fundamentalt fel (eller helt ratt? barnasinne ar ju..bra?) pa, visserligen unga men vuxna manniskor som ar valdsamt roade av att leka med tomtebloss och som vagrar ga en meter utan sina nallar.
Hur som helst sa sabbar det totalt min bild av Kina som ett mystiskt land dar alla glider omkring i kimono (eller var det japan? fuck..) och thai-chiar och malar vackra skrivtecken med tusch bland grona kullar. Alternativt en brutal militarstat. Bilden stammer hursomhelst inte. Sydney tycks ha ungefar en lika stor kinesisk befolkning som, ja, kina men markligt nog kanns livet i utkanten av chinatown valdigt..thai?
Mimmi/ nyss hemkommen fran vin i chinatown och mitt i nagot av en asiastisk kris..fast utanfor, typ.
Foralskad
Jag ar nykar.
I Sydney.
Foralskad i gatorna, hamnarna, stranderna, manniskorna, restaurangerna/barerna/cafeerna och precis alltihopa.
Efter ett otal promenerade timmar, ol druckna och mat aten sa har jag konstaterat att hela stan ar fantastisk, och da har jag nog inte sett en fjardedel ens. Den enda egentliga nackdel jag kan komma pa ar att inte ni andra ar har.
Igar visade sig Sydney fran sin monsunregns-sida vilket inte gjorde ett dugg, det gav mig bara tillfalle att ge min inre nord sin dos av aktivitet. Gick pa museum och at lang lunch over en bok ute fast under tak.
I ovrigt sa har veckan bestatt av fler timmar pa Bondi, en utekvall till med nagra sanggrannar pa hostelet och sen flytt hem till bror med tillhorande flickvan. Och dar tog alla likheter med sunkigt backpacker-liv slut, jag sover i egen underbar sang i eget rum, ater min frukost pa balkongen mot innergarden, hejar pa nattvakten och begav mig mot alla odds ner i gymet imorse for en halvmil pa lopbandet, halvmilen gav mig gott om tid at att fundera pa vad rokning egentligen gor med konditionen occh att jag gor for fa halvmil pa det stora hela men nu kanner jag mig a andra sidan lojligt duktig och nyttig. En stund i alla fall.
Pa det stora ar ju inte traning min grej men efter helgen kan det nog handa att jag kommer ha lite traningsvark..ar helt hypnotiserad av surfarna och ar helt enkelt tvungen att prova, lat bli att fundera sa mycket pa mina ickebefintliga talanger inom omradet "bradsporter" och bokade en weeekendresa med tre lektioner. Det har kan bli roligt pa manga vis, mest for andra skulle jag tro. Jag kan inte sta upp utan risk for benbrott i mer an en halv minut pa varken skate/snow eller wakeboard..pa den positiva sidan sa ar det pa just wakeboard jag faktiskt har tagit mig upp nagon enstaka gang. (visserligen har tiden pa wakeboarden/guppandes och svarandes i vattnet varit kraftigt felproportinerlig men vafan..) Har a andra sidan inte spenderat speciellt mycket tid at att forsoka heller sa det ar val bara att testa och halla tummarna for att jag inte druknar eller bryter nagra stora ben i kroppen.
Om jag pa sondag kvall inte har brutit nagot och har spenderat ens en sekund OVANPA bradan istallet for under ytan sa kommer jag vara valdigt stolt.
Aterkommer i arendet...
Mjo
I shorts och solglasogon.
Sen hittade jag alldeles sjalv bussen till Bondi, motte upp bror m flickvan och arbetskamrat.
Bikini, bok och surfspan.
Tidig middag vid stranden.
Nu ar jag arligt talat helt slut, det var en utekvall och nagra shots som kravdes for att ratta till jet-lagen sa ikvall blir det kudden tidigt for en bikinirandig och soltrott Mimmi.
Somnlos i Sydney
Men under mina somngangarliknande vakenperioder har jag hittat hostelet och kollat runt lite, doppat tarna i vattnet pa Bondi Beach (apkallt), tittar pa surfarna, upptackt att min sangranne var svensk efter att vi pratat engelska i en kvart, promenerat runt en massa i kvarterna runtikring hostelet som gransar mot Chinatown och tagit en lang promenad mellan Bondi och stranderna runtomkring.
Kikat pa cool kyrkogard som gransar mot ett 50 meters stup rakt ner i havet, kollat in morgon thaichi i en stor park och allmant lallat omkring.
Nu vantar jag pa att sangrannen ska vakna till liv sa vi kan ga och kopa oss sim-kort till mobilen och adapters, backpacking i all ara, jag vill ha min mobil! Till skillnad fran mig som varit vaken sen halv sex imorse sa lider han inte av nagon som helst somnloshet, orattvist!
Walk a mile in my flip-flops
Skavsar mellan tarna, timslanga promenader kraver att man tanker till och inte gor det i flip-flops. Agnade gardagen till att ga, ga och ga och titta, titta och titta. Hundvalpar i skyltfonster, roliga apotek, mat overallt, lyxbutiker varvat med skyltfonster med torkade krabbor, parker, kyrkor, miljardes teknikbutiker och krimskrams. Bara riktigt vilse en gang efter att jag virrat runt nagra varv pa en stooor marknad och tappat kollen, strosade runt en stund bland kinesiska skolbarn, bostadsskrapor, smagrander med skolor, tvatterier osv en stund innan jag insag att det nog fick bli taxi tillbaka till det sista stora hotellet jag mindes namnet pa. Shoppade pa mig en kamera och gick lite till, ner till hamnen, lyx-lyxhotellen och utsikten over till Hong Kong Island med upplysta skyskrapor, maktigt! Ljus och lasershowen som flimrade igang vid atta kandes dock lite overflodig, var liksom matt pa storslagna ljus vid det laget..
Ett par timmar kvar i HK innan bussen gar till flyplatsen och flyget gar till Sydney, frukost och kanske liiite shopping star pa schemat innan dess. Har vantat pa att ensamhetskanslan ska sla till men det kanske ar nagot fel pa mig for den vill inte infinna sig, har inte hort ett ord svenska sen i mandags och overhuvudtaget inte sett sa mycket vasterlanningar forutom vid hamnen men det har inte gjort ett dugg, jag ar nojd med att lalla runt med mig sjalv och kika runt, massa att titta pa. Nar jag tanker efter har jag just knappt pratat med nagon forutom en kort stund med en kille fran amsterdam i hamnen och ett par engelska bordsgrannar nar jag at middag.
Men det kanns lagom att aka vidare idag, for mycket isolering ar nog inte nyttigt, flyger over natten och kommer till Sydney vid 7 pa morgonen lokal tid, ska leta upp hostelet som ingick i mitt visa/biljettpaket och se om jag kan fa igang mobilen och fa tag i brorsan.
Mobilen funkar ju inte har men den beter sig markligt aven nar jag bara anvander den som klocka. En incident med handvaskan i handfatet med kranen som gick pa sensor forra sondagen kan ha med det att gora...vi far val se om den tanker funka lange nog for att fa fram numret ur telefonminnet.
Hong Kong..
Fran mitt kvarter sett sa skulle jag lika garna kunna vara i Bangkok eller antagligen vilken asiatisk storstad som helst, ett myller av butiker, restauranger, stand som saljer marklig torkad mat, neonskyltar, inkastare, whatever och vansinnigt mycket folk. En stor fordel med asien ar att jag med mina 164 cm (Det star fortfarande sa i passet T trots din oproffsiga matkontroll pa 163,2...) ar langt over medellangd och kan njuta av att se over folks huvuden istallet for att freda mig fran armbagar i huvudhojd.
Jag finner mycket lite intresse i att titta pa hotelltv och har darfor hunnit..
..konstatera att mobilen inte funkar och letat upp en dator sa att mamma slipper ringa interpol.
..ga vilse sa manga ganger att jag tycks ha hunnit lara mig hitta i dom narmsta kvarteren. Tror jag.
..petat nudlarna ur en laskig nudelsoppa med oidentiferbart innehall. Kott, tror jag.
..bestalla citronvatten till laskig nudelsoppa bara for att upptacka att det var valdsamt sockrat. Vidrigt.
..smita fran Victorio, enligt egen utsago jamacainsk fotbollsspelare (ey, girl! im vittorio, soccerplayer, you must be ethopian, haile selaisse my man!! please, come have a beer!)
..insett att jag far valja mina stallen att forsoka ta en ol pa, efter victorio och en aldre asiatisk kontaktsokande herre hittade jag en uteservering (har ingen riktigt lust att irra mig in pa for mycket bakgator och barer 18 vaningar upp via brandtrappa ensam) dar jag kunde sitta utan att nagon trodde att jag behovde sallskap.
..prutat ner ett par solglasogon till en tredjedel av priset, jag ar antagligen grundlurad men trots allt stolt over att dom inte blev dyrare, jag ar rakt igenom usel pa att pruta.
..fatt nummer och en inbjudan att bo hos en valdigt gullig tjej fran Melbourne som satt bredvid mig pa planet fran london.
..tittat pa hennes visitkort. 'brasilian waxes and sunshowers'. Dar ser man.
Nu ar det formiddag har, min nastappa fran hotell-ac;n borjar slappa (vad ar det med det dar? vem vill sova i 10-gradig stormblast och varfor gar dom inte att stanga av?) jag har hittat en take away-latte och hittat tillbaka till ett internetcafe dar samma personer sitter och spelar valdsspel med drakar i som for 12 timmar sen. Dags att leta upp nagonstans att ata frukost innan jag ger mig in i 'projekt tunnelbana'. Tankte forsoka leta upp en marknad som ska ligga nan kilometer fran hotellet, vi far val se hur det blir med den saken.. Ska forsoka lata bli att shoppa for mycket dynga men kanske hittar jag en kamera? Blir kvar i HK en natt till, imorgon eftermiddag gar flyget till Sydney.
Puss sa lange!
Åsisktsmaskiner.
Människor utan åsikter, fördomar och synpunkter är ju sjukt trista. Menlösa. Men sen har vi dom där som alltid måste ta saker ett steg längre, som måste ha synpunkter, oftast hånfulla, om precis allt och alla. Dom är väl på sitt sätt lite roliga. Mest omedvetet, men ändå.
Absolut roligast är deras ofelbara tvärvändningar.
När man önskar att man hade fått spela in tidigare verbala spyor om det som råkat vara aktuellt.
Det hade ju kunnat sätta lite guldkant på vändningen.
I övrigt så fick jag och den gravida vår långa fika, fast inomhus. Den gravida har även villigt släppt ifrån sig ett par shorts, ett linne och ett par jeans i utbyte mot min jättedunjacka som får värma minipyret i magen över vintern. Win win, mycket bra. Min sista kväll hemma i sverige på ett tag tänker jag spendera under en filt i soffan med mitt kommande favoritbarn i en mage nära mig framför en brasa och en film. Det känns konstigt att jag nog inte är hemma när Pyret tänker titta ut. Överhuvudtaget så känns tankarna på att komma hem mycket konstigare än tankarna på att åka. Men precis som vanligt så löser det sig nog. Som alltid.
Stackars, stackars mig 2
Vi hade sett fram emot en lång frukost ute på någon trevlig uteservering med infravärme och filtar. Sol, höstlöv, kaffe och ett par timmars surr över söndagstidningarna.
Eller hur.
9 grader och spöregn.
Det regnar faktiskt från alla håll, inte bara uppifrån utan även nerifrån och från sidorna, tre minuter på balkongen och jag är blöt lång innanför jackan. Vilket säger en hel del om vad jag är beredd att utstå för en morgon-marlboro light. Idiotiskt.
Kollar vädret i Hong Kong.
27 grader och regn.
Sol till på tisdag när jag tänkte vakna där.
Stackars, stackars mig.
Det väger liksom upp misstanken om att jag och mitt lokalsinne kommer försvinna i Hong Kong och aldrig mer hitta ut. Evigt irrande på gatorna med passet inlåst på ett hotell som jag varken minns vad det heter eller vart det ligger.
Omsorgsfullt vald vän.
Kommer till FinaMia som beklagar så himlans massa att hon omöjligt kan komma ifrån jobbet lite tidigare. Sen placerar hon mig vid ett bord och radar upp den ena goda smårätten efter den andra mellan rycken i köket. Löjrom, rökt hälleflundra, pilgrimsmusslor och massa annat gott. Med vin.
Stackars, stackars mig.
Hade det inte varit för att jag älskade henne långt innan hon blev duktig kock med egen Deli så hade jag kanske haft vett att skämmas lite. Nu ägnade jag mig istället åt att inte känna igen Bosse Ringholm som väldigt gentlemannamässigt höll upp dörren efter en av mina rökpauser.
Resten av lördagen tänker jag ägna åt att länsa hennes garderob. Hemma fanns ingen våg och jag tordes inte packa så mycket. Kombons son som vägde 23 kilo vid förra veckans fyrårskoll fick agera kontrollvikt "nä men Vincent stanna här, jag måste lyfta dig en gång till" men det systemet kändes inte riktigt tillförlitligt. Här fanns det dock en våg, jag har 7 kilo tillgodo och efterssom jag även älskade henne innan hon blev gravid så borde jag kunna roffa åt mig någon urväxt godbit -mycket bra.
Förresten...
[email protected]
Puss.
Amensådåså.
Lyckades missa två bekantingar som också ska till HK med bara några dagar. Men å andra sidan så ger en snabb koll på svartbloggarens texter dom senaste dagarna en känsla av att det hade kunnat sluta olyckligt att mötas i HK med hela vinterns reskassa i plånboken och på lite nervöst resfebrigt humör. Säkert roligt, men farligt. Vilket kanske är själva definitionen på roligt, vad vet jag?
Men jag får hålla mig några dagar, på lördag åker jag till fina Mia och på måndag vidare till HK.
