Curly

Nästa vecka fyller jag år. Någonstans känner jag ålderdomen smyga sig på så när min mor frågar vad jag önskar mig så ljuger jag och säger "ingenting" istället för att skriva ner en milslång lista med diverse prioriteringsmarkeringar. Pappa hade länge en julklappsönskelista från julen -89 med sinnrika prioriteringsmarkeringar på sitt arbetsbord. Ett helt system av röda och blåa ringar, dom röda ringarna ifyllda med blått var dom absolut viktigaste. Det fanns bara tre sådana markeringar på den 19 punkter långa listan. Blygsam unge.

Anyway. Jag vet vad jag önskar mig. En personlig assistent vore på sin plats. Jag tycks vara fullkomligt oförmögen att hantera kontakter med diverse myndigheter och annat viktigt. I synnerhet försäkringsbolag. Vi förstår inte varandra trots otaliga telefonsamtal. På två dagar har jag fått fyra brev från folksam med motsägesfullt innehåll i vardera. Trots upprepade telefonkontakter så envisas dom med att via mig, försäkra huset dit min post går istället för min lägenhet. Vilket gör huset förbannat välförsäkrat och min lägenhet till en potentiell katastrof.

Så i födelsedagspresent önskar jag mig att min lägenhet är/blir/håller sig försäkrad och att min hyresgäst inte har några som helst likheter med mig och mitt sinne för dramatik runt ugnar/levande ljus/vattenskador. Tack.

Dåligt med bloggande nu. Taskig tillgång till datorer och ännu taskigare med saker att säga. Insåg faktiskt precis att hela grejen är rätt trist, jag har inte ro i kroppen att sitta still på en stol nog länge för att skriva något och kan ändå inte hålla en tanke i mer än en minut. Dessutom börjar jag få resfeber. 7 månader är en ganska lång tid. Slog det mig. Det fina i kråksången är dock att biljetten låter mig åka hem när jag vill inom ett år så inget är skrivet i sten. Fast om jag får hemlängtan så vore det ju första gången, inser nu att jag aldrig har längtat hem på en resa, möjligtvis har jag längtat någon annanstans men aldrig hem. Vi får se. Det finns en första gång på allt.

I övrigt har jag;
Spenderat en hel kväll ute -i högklackat (nåja, allt är relativt. men det var inte sneakers) utan att gå (åka taxi) barfota hem. Oroväckande vuxet.

Sett en, flera, hela filmer utan att behöva pausa, spola tillbaka och ha "såg du det där? nä? lite längre då"-prat med någon. Det har aldrig heller hänt. Filmtittande blev plötsligt just filmtittande. Oroväckande det med.

Minimerat antalet ångestattacker över idiot-krönika med förnekelsemetoden. Dock är dom avgrundsdjupa när jag glömmer bort att förneka. Oroväckande alltihop.

Allt är konstigt. Imorse vaknade jag av uppfodrande blickar från två lintottar och två hundar. Alla med åsikter om att sova länge på söndagsmornar. Sen gick jag vilse på ett berg. Tur att hundarna hittade hem, jag är värdelös ur ett orienteringsmässigt perspektiv. Nu är jag på shoppinguppdrag. Sallad och fruktyoughurt med tigermotiv. Middagen står på bordet om en timme. Passade på att rymma lite, förortsliv njuts bäst i mindre doser men något säger mig att det är bäst att infinna sig i tid. Annars åker jag väl i säng utan middag.

Konstiga dagar nu. Idag sålde jag den guldfärgade till en formodligen ganska ont anande (den vilda prutningen antyder i alla fall onda aningar) människa. Alla aningar är dessutom på sin plats så istället för att sörja prisraset tänker jag fira alla verkstadsbesök som jag har besparat mig.

Jag kan även ha inlett inte mindre än två samboförhållanden med riktigt goda utsikter i förhållande till min egen, och världens i storts, statistik. Min post går via en c/o adress till någon jag visserligen tycker väldigt mycket om men inte lever med. Själv har jag flyttat in hos en vän och kollega, två stoooora hundar och två varannan-vecka-kids. Hallelulja-upplevelsen var total när jag öppnade kylskåpet. Det innehöll saker! Och dom var ätbara, goda och hotade inte med att självmant promenera ut ur kylskåpet. Det hela är fantastiskt.

Pengarna som jag fick för Clion ska imorgon dag göras av med på en tur och returbiljett till Sydney. Förhoppningsvis kommer min vinter spenderas längs med Australiens östkust. Jag fick helt sonika nog och bara tanken på en vinter i samma gamla hamsterhjul med snöslask upp till knäna och sönderfryst nästipp fyller mig inte så mycket med ovilja som ren och skär panik. Planen är inte att vara hemma förrän vårkanten igen. Men mina planer har ju en förmåga att gå..hm..överstyr så vem vet, jag kanske är hemma igen innan jul. Ormbiten och fattig. Förhoppningsvis inte. Förhoppningsvis så får jag dyka en del, sola lite, bada nån gång och kanske dricka någon öl. Helt säkert så har jag inte råd att lalla runt och enbart pimpla vin en hel vinter så med lite tur hittar jag någon fruktfarm eller bar som jag kan få jobba ihop lite dyk-pengar för. Man vet inte.

Men roligt borde det bli, tänkt avresedatum någon gång i början på oktober. Om jag fram tills dess kan låta bli bilkrockar, hästköp och andra oförutsedda komplikationer.

Vi säger så.