Andnöd
Jag håller på att drunkna i en hav av svenska deckare. Det här händer varje gång jag får slut på bokinspiration.
Arne Dahl=nödlösning och läsutfyllnad. Och just nu ett irritiationsmoment.
Boktips, någon?
Arne Dahl=nödlösning och läsutfyllnad. Och just nu ett irritiationsmoment.
Boktips, någon?
Tröttmössa goes grinfia
Jag är inte bra på sömnbrist. Det är nog inte någon men min besvärande reaktion är en snudd på sjuklig blödighet. Jag grinar, åt allt.
Nu ska jag slå en signal till min kille och sen sova. Jag hoppas han svarar, vi vet alla vad som annars kommer ske.
Idag har jag i tur och ordning gråtit till/åt/för Haiti (kanske det enda gråtvärda faktiskt), att jag fick rött i en korsning när jag redan var lite sen till jobbet, en artikel om en 19-åring som födde barn ensam i sitt badrum, ett hyllningsprogram för Järvsöfaks (och här befann jag mig på jobbet, mitt uppe i ett barnkalas, om popcorna var ovanligt salta vet vi varför), Diane Keaton och Jack Nicholsson, i en komedi, och slutligen drog jag av en skvätt för en hjärtknipande scen i Dr House.
Nu ska jag slå en signal till min kille och sen sova. Jag hoppas han svarar, vi vet alla vad som annars kommer ske.
Bilburen ungdom
Det blev en bil. En Ford Fiesta. Den ser ut ungefär som min första bil, förutom att någon har kapat den på mitten. Jag köper mindre och mindre bilar för varje gång.
Skönt i alla fall, har man en gång vant sig vid att ha bil så visade det sig vara obekvämt att vara utan även om jag inte har ett jättestort egentligt behov av den. Skönt var också att det visade sig finnas ett försäkringsbolag som fortfarande betraktar mig som ungdom, närmare ett år till i alla fall. Ungdom med rabatt, inte den där typen av ungdom man var innan 25 då det var dyrare istället.
Tredje gången gillt
Jag sitter på tåget och är på väg till Sthlm för bilinköp.
Vissa lär sig aldrig.
Fast man vet inte, bara för att jag slutligen hittade en grammatiskt godkänd Blocket-annons och för att personen på andra sidan telefonen verkade både vettig, vältalig och så ärlig som man kan begära så betyder det inte att jag kommer komma hem i bilen och inte med vändande tåg. Jag har lovat mig själv att bara handla om det känns riktigt bra, reafynda kan jag göra på HM.
Jag är i alla fall jätteglad om det här visar sig vara ok men efter läsning av tidningen med tårarna i ögonen lämnar det ändå en besk eftersmak och en vag känsla av hur lyckliga vi alla ska vara över att vi lever i en del av världen där marken för det mesta inte rör sig och havet håller sig någorlunda där det är tänkt att vara och att jag är så jävla bortskämd och borde skämmas ihjäl när jag gnäller över att jag är trött eller hungrig eller inte är miljonär eller vilket skit jag nu råkar ömka mig över för dagen. Jag borde veta hut. Självklart tänker jag på Haiti men har svårt att sätta ord. Det finns inga och inga 50-kronors gåvor i världen kan lätta känslan jag har av att det inte duger, inte är bra nog. Självklart skickar jag dom där sms:en men det känns så fattigt. All respekt till dom som är på plats och gör något och jag hoppas att alla gåvor från oss som inte handgripligen kan hjälpa till hamnar där dom ska.
Och..
..sen får jag genast dåligt samvete. Det kanske bara är invandrare och analfabeter och stroke-drabbade som annonserar på Blocket?
Nä?
Nej.
Fast jag måste erkänna att jag blev lite sugen på Monicas JÄTTEGULIGA KATUNGAR.
Alarmerande
Om man skulle leka med tanken att annonserna på Blocket representerar ett tvärsnitt av befolkningen i vårt land så borde någon slå ett slag för svenskaundervisningen, på lågstadienivå.
JAG LÄSER ANONSER PÅ BLOKET OCH BLIR ALDELES FÖR IRITERRAD PÅ STAVFEL OCH SÄR-SKRIVNINGAR OCH STORA BOK STÄVER FÖR ATT ENS UPP FATA ANONSENS INNE HÅL.
Tonårsförälder
C the fatcat utvecklar för varje vinter en större och större ovilja för kyla och snö. Jag förstår honom, det gör jag verkligen men faktum är att han har börjat bete sig som ett odrägligt barn dom senaste veckorna.
Vägrar gå ut, gömmer sig i källaren när jag gör tappra försök att locka ut honom, klöser på möblerna i rena rastlösheten och visar sig då och då enbart för att skrika på mat. Vankar rastlös runt i huset och gör små egendomliga ljud och utfall mot möbler. Dunsar då och då ner mellan oss i soffan och kräver gos och kärlek. Vid varje ansats mot altandörren från våran sida stirrar han misstänksamt på oss från den relativa tryggheten under en köksstol tills han hittar en lucka ut till tryggheten i källaren igen. I källaren ägnar han sig åt att sova. Dygnsvis.
Vägrar gå ut, gömmer sig i källaren när jag gör tappra försök att locka ut honom, klöser på möblerna i rena rastlösheten och visar sig då och då enbart för att skrika på mat. Vankar rastlös runt i huset och gör små egendomliga ljud och utfall mot möbler. Dunsar då och då ner mellan oss i soffan och kräver gos och kärlek. Vid varje ansats mot altandörren från våran sida stirrar han misstänksamt på oss från den relativa tryggheten under en köksstol tills han hittar en lucka ut till tryggheten i källaren igen. I källaren ägnar han sig åt att sova. Dygnsvis.
Om vi väl lyckas få ut honom är det bara att bege sig hemifrån, är vi hemma sätter han sig strategiskt vid ett fönster, slår på det med tassen och skriker i högan sky tills han är insläppt igen. Blicken i hans små kattögon påminner mig alltid om hur mycket jag grät när fröken läste "Flickan med svavelstickorna" för oss i lågstadiet och självklart veknar jag. Skulle jag mot förmodan härda mitt blödiga hjärta så ger han sig på fönsterkittet runt rutan på altandörren med sina små vassa klor tills han är alldeles säker på att bli insläppt.
Men nu, nu har termometern slutat visa tvåsiffriga minusgrader och det här måste få ett slut. Katten ska ut och jag ska försöka härda mitt veka hjärta innan C har börjat röka, snatta och dricka folköl som dom andra tonåringarna.
Finn ett fel
Jag är inte gjord för det här. Det syns ju lång väg.
Ett par timmar, och tre strömavbrott, senare visade biltermometern -30,5. Inte ok nånstans.
Smular bäst som smular sist..
..eller den drucknes logik.
Efter ett visst antal drinkar är det tydligen ok att äta ost och kex i sängen - eftersom det var slut på chips.
Efter ett visst antal drinkar är det tydligen ok att äta ost och kex i sängen - eftersom det var slut på chips.
Straff
Jag är lämnad ensam hemma. Det gör ingenting. Bli lämnad ensam hemma=rostade mackor med ost och marmelad i sängen framför Dr House. Det får man inte annars men lite smulor i sängen är sånt man får ta när man lämnar mig ensam hemma och det är istid ute.
(av någon anledning känns mackor under täcket mer legitimt för att det är 20 grader kallt ute, nån typ av gå i ide -instinkt kanske?)
Terapi
För dom där dagarna när man känner att man är sämst, på allt, att allt man rör vid blir skit, man ställer till det, kanske på jobbet, kanske man har blivit ovän med någon eller har klantat till sitt förhållande. Man kanske har shoppat bort semesterkassan eller krockat bilen. Ni vet dom dagarna.
För dom dagarna rekommenderar jag minst 4 avsnitt Californication innan sänggående. Sen kan man sova sött i trygg förvissning om att man i alla fall inte har snortat kokain från någons rumpa för att sedan upptäcka att någon var prostituerad. Att man inte har legat med sitt ex nya mans dotter helt ovetandes om att hon var sexton. Och psykopat. Att man inte i ren desperation har investerat sina sista pengar i en porrfilm, att man inte fick agera "stand in cock" för att stjärnan har tagit för mycket kokain -med din fru- för att få upp den.
Sånt där´nt.
Att jag sen har skaffat mig en miniförälskelse i Hank Moody är ju i och för sig oroväckande. Men hur kan man inte tycka om någon som utan att tveka ger bort en ovärdelig gitarr till dotterns pojkvän för att han ska sluta sura över att man låg med deras mamma? Som råkar vara dotterns lärare? Dessutom lyckas han med konststycket att fortsätta gå omkring som ett barn i en godisfabrik, oskyldig och lika glad över varje ny smak han trillar på. Fantastiskt charmigt.
Det här är precis samma anledning till att jag älskar nip/tuck. Dom är helt enkelt inte kloka. Perfekt. Även om man onekligen riskerar att känna sig både pryd, tråkig och torr så är deras misstag min terapi. Dessutom kan man gömma sig under kudden när man ser katastrofen närma sig, funkar sällan i verkliga livet.
Miniårskrönika
Bloggbristen är påtaglig, liksom fantasin. I brist på egen kreativitet snor jag en lista från Jo.
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Helt säkert, jag kan bara inte minnas vad, om vi bortser från att jag var sekunder från att elda ner ett hus. Det har jag aldrig gjort förut.
2. Höll du några av dina nyårslöften? Kan inte minnas några löften, bra så, inget lovat, inget brutit.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja, flera. Bästa Mia fick söta Smilla, min guddotter. E fick en söt liten A och min systerson gjorde mig till gammelmoster med lilla Anton.
4. Dog någon som stod dig nära? Ingen människa, lilla Chosan katt försvann dock och har aldrig hittats.
5. Vilka länder besökte du? Australien.
6. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010? Hm, nä..mindre olyckor vore önskvärt men det är väl mer en önskan om avsaknad av något. Typ.
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas? 10 februari stod jag frysande utanför Arlanda efter 34 timmar på flygplan och flygplatser i morgonsol och gnistrande snö, väntade på M och tyckte allt var overkligt. Overkligt på ett bra sätt.
8. Vad var din största framgång 2009? Svårt, inga mätbara får man nog säga. Jag tycker dock det var ganska stort av mig o M att gå från sms och telefonsamtal från andra sidan jorden till någon typ av sambos över en hotellnatt i Stockholm utan att ta ihjäl varandra.
9. Största misstaget? Äh. (Här lämnar jag föregående talares svar. Det känns alldeles rätt.)
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Inget allvarligt.
11. Bästa köpet? Min mac.
12. Vad spenderade du mest pengar på? Eh..vet inte, ytligheter alldeles säkert.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad? Massa saker.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009? Omöjligt att svara på, massor men jag är dålig på att hålla saker i kronologisk ordning i mitt huvud.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare.
16. Vad önskar du att du gjort mer? Umgåtts med dom vänner som inte är i min omedelbara närhet per automatik, varit bättre på att höra av mig.
17. Vad önskar du att du gjort mindre? Orsakat olyckor.
18. Hur tillbringade du julen? Med delar av min utspridda och stora familj och senare med M:s familj.
19. Blev du kär i år? Ja, jo, typ.
20. Hur många one night stands? Nada.
21. Favoritprogram på TV? 2009 har inte varit tv-tittandets år. Vi plöjde dock flera säsonger Nip/Tuck. Bland annat.
22. Bästa boken du läste i år? Haha. Jag har läst säkert ett hundratal böcker i år. Många minns jag knappt och andra kan jag inte rangordna.
23. Största musikaliska upptäckten? Lykke Li tror jag, fast det var nog egentligen -08
24. Något du önskade dig och fick? Ja.
25. Något du önskade dig men inte fick? Nä, tror faktiskt inte det.
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009? Inte mycket alls, dan efter vill jag dock minnas en middag med overkligt många rätter och vinglas.
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Kanske, vet inte, jag är rätt nöjd. Om vi inte ska dra upp det där med olyckorna igen.
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009? På samma sätt som alla år, planlös och rätt vanlig.
29. Vad fick dig att må bra? Massa trevligt umgänge. M, Bada badkar. Böcker, musik och det där vanliga. Lite träning fick jag in på slutet.
30. Vilken kändis var du mest sugen på? Hm. Där var det där med minnet igen..
31. Vem saknade du? I början på året saknade jag ungefär alla.
32. De bästa nya människorna du träffade? Minnet folks, minnet. Smilla kanske, hon är ju ny i ordets rätta bemärkelse.
