Virrpannor of the world, unite.
Jag var ledig igår. Vaknade tidigt, redan klockan 7 (ny vana, Clark och min ländkota har lyckats med det som väckarklockor av allehanda slag har gått bet på. Väcka mig och få mig att äta frukost. Piller till frukost visserligen, men med lite youghurt till så räknas det) och hade därför all tid i världen att hinna med det som behövde hinnas och inte strula till alltihop.
Det började ganska bra med tjuvtvätt utan upptäckt från den rättmätige tvättidsinnehavaren. Det fortsatte fint med räkningar och deklaration. Kom även ihåg att få med mig presentkortet till den där inredningsbutiken som håller på att slå igen. Jag har handlat där flera gånger men aldrig fått med mig presentkortet och nu slår dom igen och pengarna måste ju spenderas, känns dumt att bara låta dom försvinna.
Hittar ett soffbord som känns ok. Betalar mellanskillnaden och lovar att hämta bordet lite senare. Äter med lunchdaten som lovar att skjutsa hem mig+bord. Glömmer det och går istället och handlar födelsedagspresent till J efter maten. Lånar bil för att ta mig till Hugo, tänker ta bordet på vägen. Glömmer det självklart. Kom på det vid nio på kvällen. Då är ju allt självklart stängt och jag har fortfarande inte hämtat mitt, betalda, bord. Ingen bil idag. Clark och bära bord känns som en dålig kombo.
Ska posta tre brev. Inser att jag bara har två kuvert och tre frimärken, ett brev kräver två. Tänker ta med allt till stan och fixa efter lunchen. Passar på att kasta i det som är komplett på vägen men råkar även kasta ned det utan frimärke. Kommer hem och hittar det tredje i väskan, utan kuvert och frimärke, sorgligt bortglömt. Hur svårt ska det vara?
Tanten från komvux-biblioteket ringer. Igen. Min bok är horribelt sen. Jag slutade plugga i november. Har burit runt på den där jäkla boken i väskan konstant i över två månader. Den var till och med i väskan när jag låg på sjukan, 200 meter från biblioteket. Men icke.
Ska lämna igen bilen och hittar den inte. Får närmast panik över att jag ska ha sån jävlajävlajävla dålig bilkarma att en lånebil blir stulen på en kvart innan jag minns att jag parkerat på andra sidan huset.
Hade det inte varit så här så länge jag kunnat minnas (vilket of course är lite luddigt, alltid) hade jag trott att jag hade slagit mer än ryggen i bilolyckan. Demens vid 26? Ska det vara så?
Nytt försök idag, frimärken, posta brev och hämta bord. Klarar vi det tro?
Det började ganska bra med tjuvtvätt utan upptäckt från den rättmätige tvättidsinnehavaren. Det fortsatte fint med räkningar och deklaration. Kom även ihåg att få med mig presentkortet till den där inredningsbutiken som håller på att slå igen. Jag har handlat där flera gånger men aldrig fått med mig presentkortet och nu slår dom igen och pengarna måste ju spenderas, känns dumt att bara låta dom försvinna.
Hittar ett soffbord som känns ok. Betalar mellanskillnaden och lovar att hämta bordet lite senare. Äter med lunchdaten som lovar att skjutsa hem mig+bord. Glömmer det och går istället och handlar födelsedagspresent till J efter maten. Lånar bil för att ta mig till Hugo, tänker ta bordet på vägen. Glömmer det självklart. Kom på det vid nio på kvällen. Då är ju allt självklart stängt och jag har fortfarande inte hämtat mitt, betalda, bord. Ingen bil idag. Clark och bära bord känns som en dålig kombo.
Ska posta tre brev. Inser att jag bara har två kuvert och tre frimärken, ett brev kräver två. Tänker ta med allt till stan och fixa efter lunchen. Passar på att kasta i det som är komplett på vägen men råkar även kasta ned det utan frimärke. Kommer hem och hittar det tredje i väskan, utan kuvert och frimärke, sorgligt bortglömt. Hur svårt ska det vara?
Tanten från komvux-biblioteket ringer. Igen. Min bok är horribelt sen. Jag slutade plugga i november. Har burit runt på den där jäkla boken i väskan konstant i över två månader. Den var till och med i väskan när jag låg på sjukan, 200 meter från biblioteket. Men icke.
Ska lämna igen bilen och hittar den inte. Får närmast panik över att jag ska ha sån jävlajävlajävla dålig bilkarma att en lånebil blir stulen på en kvart innan jag minns att jag parkerat på andra sidan huset.
Hade det inte varit så här så länge jag kunnat minnas (vilket of course är lite luddigt, alltid) hade jag trott att jag hade slagit mer än ryggen i bilolyckan. Demens vid 26? Ska det vara så?
Nytt försök idag, frimärken, posta brev och hämta bord. Klarar vi det tro?
Kommentarer
Postat av: Tågmamman
Det är kört för dig - på med gullistövlar och flytta ut till våran lada och bli en sån där konstig tant med katter istället. Puss
Postat av: Gremlins
Jag tycker du är duktig. Inte alla har en Clark runt kroppen hela dagarna. Du får låna min bil när du vill, och vem vill inte det?
Postat av: Curly
Tågmamma; Jag försökte adoptera en kattmamma med sju ungar som dom tänkte avliva en gång. Exet sa nej, jag förstår inte varför? "Jag vägrar bo med the crazy catlady on the hill" Bah!
Gremlins; Du är gullig. Och antingen modig eller välförsäkrad.
Postat av: Gremolina
Jag är välförsäkrad. Men den som är modig är du om du beslutar dig för en resa i röda fina.
Postat av: Curly
Gremlan; Premiärkörde faktiskt igår. Sällan har en färd till stallet tagit så lång tid. Its me and the old ladies. Lär väl bli påkörd bakifrån istället..
Trackback
