Curly

..tog det mig att fa en riktig attack av hemlangtan. Eller bara en ensamhetsattack. Forsta dagarna tillbaka i Sydney lag jag dackad av forkylning och helgen forsvann fort med sallskap. Nu daremot ar jag helt sjalv ett par dagar. Hade tankt mig det som skont men just igar var det i alla fall langt ifran skont. Latt darr pa underlappen och i valet och kvalet mellan att ta till lipen, dra en Bridget eller bara ga och lagga mig sa maste det ha pirrat i nagon gammal navelstrangsrest pa min mor som plotsligt ringde. Nu ar min mamma en gang for alla (helt underbar. ocksa) inte nagon pedagog och besvarade glatt mitt gnalliga pipande med att hon och resten familjen lag i soffan med mina katter och at skinkmackor av den nygriljerade julskinkan. Papekade hennes grymhet.

-Skyll dig sjalv som aker sa langt bort och forresten ar det bra att du langtar hem nagon gang, din katt har klost mig for att komma at min skinkmacka.

Kravs inget geni for att rakna ut vilken av katterna det var.
Do not mess with C the fatcats mat.
Dvs ALL mat.
I hela varlden.

Men mamma, c the fatcats aptit och nasta samtal raddade i alla fall dagen, den varsta hemlangtan ar vack. Och aven om jag inte tycker att hemlangtan var nagon skoj akomma sa ar det anda skont att langta hem. Lite.