Nycklar.
Pratade böcker och föräldrar häromdagen. Två helt skilda samtalsämnen som för mig hänger ihop. Jag läser jämt, har minst en bok som väntar när den jag läser är slut och jag släpar oftast runt på minst en i handväskan. Jag har ärvt det från min pappa, han var precis likadan. Eller, det är ju jag som är kopian. Han läste först.
Vi pratade om hur man känner sina föräldrar. Att man tror att man känner dom utan och innan men att man ibland inte vet någonting. Som barn och när man är ung så känner man ju oftast bara sina föräldrar som just föräldrar. Åtminstone jag ägnade noll och ingen tid åt att lära känna dom som något annat än föräldrar.
Nu kan jag känna att jag känner min mamma ganska väl som person också, inte bara som mamma. Jag är äldre, hon har släppt den värsta mammigheten och vi har genom diverse omständigheter blivit två personer som kan prata om det mesta, högt som lågt, bekvämt och obekvämt. Saker som ligger utanför dom givna rollerna som mor och dotter och jag inbillar mig att jag känner henne väl. Framför allt så lever hon och kan svara på frågor och bara genom att leva sitt liv så låter hon mig lära känna henne. Jag kan helt enkelt använda den slitna klyschan om att min mamma är en av mina bästa vänner, jag har inga skrupler vad det gäller att berätta saker för henne. Saker som hon som mamma kanske helst skulle slippa höra men som hon i egenskap av vän har en självklar del av.
Med pappa är det av naturliga skäl tvärstopp.
Jag kan inte fråga eller berätta.
Men jag kan läsa.
När pappa gick bort och det var dags att städa, tömma och sälja så stod jag i vårt gamla vardagsrum och tittade på alla böcker, tusentals. Fulla bokhyllor, staplar och högar. Det blev omöjligt att spara allt så jag tog till vara på det jag kunde vilket gör att jag bland mycket annat i min ägo har ett uppslagsverk i nio delar om stenar och mineraler. Väldigt oläst och förmodligen en biprodukt från någon bokklubb. Jag sparade alla uppslagsverk, alla faktaböcker och ett gäng av vad som jag visste var hans favoritromaner. Jag vet vilka som var hans favoritförfattare. Så genom att läsa kan jag återskapa en liten del av personen bakom min pappa. Dom flesta av dom där böckerna är, av mig, olästa men jag vet att dom finns där. Nycklar i källarförrådet.
Själv har jag precis läst ut Vi ses i öknen av Danny Wattin.
Helt snurrig men väldigt bra. Och rolig.
bra skrivet Curly. Knepigt ämne det där. Jag har fortfarande inte kommit ur mamma, pappa, barn-grejen, och med tanke på att jag är sladdis får jag nog dras med det ett tag till. *Lill-gubben* heter jag och så får det va för nu. Det betyder också att jag inte behöver ta något som helst ansvar, får göra fel, blir ständigt förlåten (jag vet ju inte bättre) och får även pengar titt som tätt. Varför skulle jag vilja komma ur den "knipan". Bortskämd snorunge är vad jag är, nån måste ju va det också...det är ju rätt bra här i toys r us-land.
Fast vet du, stor eller inte, på något plan är man alltid sina föräldrars barn och kan utan större betänkligheter casha in tex tågbiljetter till västkusten om det kniper. Vissa saker ändras aldrig.
