Och så var det med det.

Jag har inte ringt något försäkringsbolag. Jag har inte heller bokat cellprov eller tvättat. För att inte tala om att jag inte har städat. Stökat ner däremot, det har jag. Duktig var jag också, på nerstökandet.

Vad jag däremot har gjort är att jag har matat en köttätande växt med små bitar köttbulle.
Märkligt.
Och lite obehagligt.
Så fort som den slog ihop käftarna (och fick tre vuxna tjejer att skrika som barn) så kan den ju aldrig ha fått mat.
Skithungrig var den.

Fast jag skulle nog ha svårt att ha en sån där hemma. Bli rädd för att mata den. Få ångest för att jag svälter blomman. Vara rädd för att den skulle bita C the fatcat. Dra in fötterna under täcket på nätterna för att jag har svultit den köttätande blomman och nu är den hungrig och ute efter lilltår och hämnd.

Nä, vi struntar i den.

image33

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0