Gäckad
Förutom en pliktskyldig tur med mamma förra året har jag nog egentligen inte plockat svamp sedan barndomens höstar med pappa. Så vitt jag minns var det trevligt, limpmackor och varm choklad i termos, mammas skräckslagna flämtningar för varje rot som hon var övertygad om var huggormar, kanske mest för att jag gillade att springa före och skrika "orm!". Kantarellmacka på kvällen och drivor av svamp utspridda för torkning på tidningspapper över matsalsbordet.
Kanske är det gloriferade barndomsminnen, kanske var det bättre förr (med svamp åtminstone) eller kanske hade pappa bättre sinne än mig för vart svampen gömmer sig för gömmer sig gör dom rackarna, för mig i alla fall. Jag hör folk säga saker som "hav av kantareller", "tre fyllda ica-kassar" och "det var helt gult, överallt!"
Pyttsan. Jag hittade en halv liter. På två timmar.
Varje gång jag fick syn på en liten gul knopp avsökte jag det närmaste området med lupp, dom ska ju uppenbarligen finnas i klungor. Icke.
Kom hem småsur, helt säker på att jag varit borta i 45 minuter och med siktet inställt på att få låna bilen för att söka bättre jaktmarker.
-Du har inte alls varit borta i 45 minuter, två timmar är det.
-På riktigt?...jaha, men du, får jag låna bilen en stund?
-Vart ska du?
-Plocka svamp.
-Vart då?
-Jag vet inte.
-Haha, du kan ju inte bara leta svamp på måfå?
-Hur ska jag leta då?
-Suck. Åk då.
En timme senare har jag, på måfå, hittat ytterligare tio stackars kantareller, har barr i hela håret, skavsår av gummistövlarna och är helt övertygad om att hela skogen är fylld av svampjävlar som med flit gömmer sig för mig. Det här handlar inte längre om kantarellmackor, det här har blivit personligt. I brist på uppdateringar kanske det inte längre rör sig om icke-lust för bloggning, det kan röra sig om att jag har hittat kantarellhimlen och vägrar lämna den. Det kan handla om att jag har gått vilse. Det kan handla om att jag surar. Man vet inte.
Kommentarer
Postat av: Beatrix Vnunk
Naturen är, som bekant, ond.
Postat av: M
Verkligen..
Trackback
