Dödens lammunge

Varje gång jag har någon "riktig" sjukdom så är jag helt övertygad om att a) det här är den värsta sjukdomen av alla. b) det är mest synd om mig av alla, i hela världen. c) det kommer aaaaaldrig gå över. d) jag kommer dö. eller få opereras och dö. minst.

Jag är hemma med halsfluss och har nu gått igenom alla dessa stadier och börjar så smått se ljuset i tunneln, inte dödsljuset alltså, utan friskljuset. Jag kan fortfarande inte prata som folk och lite feber hänger kvar men till skillnad från igår kan jag i alla fall svälja ner halverade pencillintabletter (för att inte tala om min egen saliv) utan tårar och har så smått börjat släppa tankarna på att jag skulle vara en av hundra som får halsböld av halsfluss. Eller att halsmandlarna egentligen är elakartade exploderande cancertumörer.

Google is no good för hypokondriska sjuklingar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0