Curly

Man skulle ju kunna tro att jag har någonting vettigt för mig med all denna bloggbrist.

Icke.
Mest argumenterar jag med min telefon-och-myndighetsskräck, betraktar annonser som borde ringas på och märkliga papper från försäkringsbolag som kanske borde tas tag i. Försöker övertala mig själv att bara lyfta luren och få det gjort men det är svårt av den enkla anledningen att jag avskyr det.

Jag gillar inte att ringa upp okända människor och leka Plus-Sverker vad det gäller deras grejor eller försöka förklara för försäkringsbolag att forden är död, kaputt, kommer aldrig mer tillbaka. Och att den nu är Svartviks bekymmer, forden har lämnat sin fatalt oskyddade plats under min vinge, är icke längre min huvudvärk.

Majblomme-Micran ringdes aldrig på, hann aldrig fundera klart innan annonsen var borta vilket är ett utmärkande drag på det stora hela, fanns det tävlingar i velighet skulle jag vara elit. I samma sekund som jag faktiskt börjar fundera på för-och-nackdelar med saker och ting, anything, så är handlingskraften borta och saker blir lite som dom blir. Tänkte försöka jobba på det där. Sen.

I övrigt svider min ögon än efter att ha firandet av min lyckade rehab från dom starka medicinerna spårade ur en smula. Att  betrakta delar av umgängeskretsen utföra sportliga aktiviteter med boll klapp kanon i födelsedagskostymen kan märka vem som helst för livet. Eller, det var vad jag firade, vad alla andra har för ursäkt för sitt kalvar-på-grönbete-beteende vet jag inte.

Kanske har hämtat mig nästa vecka?