Cirkus Vatikan
Radion står som mest på i bakgrunden här hemma. Jag lyssnar oengagerat och med ett halvt öra, det mesta når inte riktigt in men ibland fnissar jag till.
(det här var nog nån vecka sen vid lite eftertanke, det går som sagt lite trögt det där bloggandet)
Sen liksom slog det mig att det var nyheterna jag lyssnade på och inget humorprogram. Katolska kyrkan har alltså på riktigt i sin lilla värld lyckats koppla ihop homosexualitet med pedofili. Vilket i och för sig är lite lustigt på ett ironiskt-läskigt sätt. Skönt att utan vidare kunna fördöma det ena och totalignorera det andra inom sina egna väggar.
(det här var nog nån vecka sen vid lite eftertanke, det går som sagt lite trögt det där bloggandet)
Visdomsord
Jag har läst en jävla massa böcker i mina dar. Jag har läst en sjuhelvetes massa böcker om kärlek i alla dess former, böcker tenderar att innehålla sånt. Nästan alla. Jag har till och med läst Paulo Cohelo, även om jag minns att jag inte fattade vad det var som var så bra men liksom höll tyst om det för att det på något vis kändes som att svära i kyrkan.
Igår såg jag på 2 1/2 män. Ingenstans i alla dessa böcker har någon så kort, klart och tydligt uttryckt sig som Charlie.
Love is´nt blind, -it´s retarded.
Det är nästan så man blir tårögd.
Immobiliserad
Jag och J skulle rida "en sväng" igår. 3,5 timmar senare kom vi hem till stallet. Slut som artister och med två trötta hästar. Och fy djävulen vad jag har ont idag. Den som anser ridning vara en mes-sport kan gladeligen få byta kropp med mig idag. Framförallt är jag öppen för ett röv-byte. Det har mindre med träningsvärk att göra som att en sadel som är bekväm i en timme är ett tortyrredskap efter tre och jag är helt övertygad om att jag har feta blåmärken.
Jag är dock för stel för att undersöka saken närmare.
Lika bra det.
Vad som göms i snö..
Konstaterar yrvaket efter en lååång vinter att man återigen kan se mark under snön och att det är sol ute. Marken har man väl vid närmare eftertanke sett ett tag och sol fick vi i mängder på Gran Canaria. Så till den milda grad att somliga av oss flög* hem med brännskador. Inte jag dock, jag är mitt bruna jag till trots ganska flitig med solskydd.
Precis som med det mesta annat så lärde jag mig den läxan den hårda vägen. Fast jag får nog betraktas som oskyldig i sammanhanget. Jag är ju född i Afrika och spenderade mina första år pendlandes mellan Sundsvall och Addis Abeba, Etiopien. Som litet barn hade jag nog därför ett ganska bra skydd mot solen. När jag var åtta och pappa på en Greklandsresa liksom antog att hans lilla mulattdotter fixar det utan solfaktor efter flera år i svenskt klimat så räcker det väl med att säga att natten spenderades på balkongen, gråtandes och med grekisk youghurt i ett klibbigt lager över min lilla brända kropp.
Därav duktigheten med solskydd. Svart på en kvart blir jag ändå.
*Dessutom har jag nu sett arlanda komma farande mot mig i rasande takt från cockpit i ett flygplan. Flyga kommer aldrig mer bli detsamma.
