Curly

Eller blev dom fulare för att dom var gapigare?

Tvivel - Mimmi, 10-0.
Alltid.

Den här veckan har jag lärt mig att jag på riktigt mår dåligt över att fråga en 59-åring om hans pensionslösning för att få höra att han blir arbetslös i slutet på månaden. Kontorsråtta fick en helt ny underton.

Jag har även upptäckt att jag blir mer irriterad på gapiga fula människor än gapiga snygga människor. Charmigt.

Empati - Icke empati, 1-1.

Nollgradigt räckte inte för att tina upp orden.
Nollgradigt blir man bara blöt om fötterna av.

Lätt förvånad över att någon fortfarande läser här. Försöker komma på om jag har någonting att skriva, alls.
Men icke.

Någonstans försvann all skrivlust, den kan ligga kvar på Starbucks vid Hyde Park, Sydney. Så vitt jag minns var det i alla fall där jag sist tänkte att jag verkligen kände för att skriva något. Jag minns också att jag hade glömt det när jag väl kom till en dator. Kanske bokstäverna kommer med våren?

Min kropp protesterar högst påtagligt mot den plötsliga temperaturförandringen genom att vilja tappa huden. Hade ju kunnat vara sorgligt om det inte vore för att det inte finns en chans i världen att flasha någon solbränna hur som helst, varje exponerad hudfläck drar genast ihop sig i panik vid blotta luftdraget och jag undrar om såna där bäbispyjamasar med fötter finns i storlek 36? 

Nä, jag försöker inte göra mig lustig över min egen dialekt (eller jo, men bara lite och med kärlek), jag försoker bara vänja mig vid prickarna igen. For helst vill mina fingrar fortfarande skriva sahar, utan prickar. Och pa tva meningar har jag fatt radera tio ganger for att jag tydligen hade valdigt latt for att vanja mig vid ett liv utan prickar och med tangenterna pa helt andra stallen.

Ska skärpa mig.

På det stora hela är det många saker att vänja sig vid nu. Kläder till exempel. Sömn verkar även det vara ett problem, om man nu ar lagd till att tycka att extrem kvällströtthet och morgonpigghet är ett problem, vilket det är, för mig. Vad gör man vid sexsnåret pa morgnarna egentligen? Jag kan inte komma på en enda människa i bekantskapskretsen som vill leka med mig 06.00 pa morgonen. Och efterssom det verkar mycket enklare att bli morgontrött igen än att skaffa nya lekkamrater så måste det här med att vakna löjligt tidigt få ett slut. Hur vet jag inte men gick det att bli morgonpigg så måste det gå att bli morgontrött igen. Ska ha som mål att inte vilja gå och lägga mig vid 20-snåret ikväll. Inte ens jag borde kunna knoppa in till Håkan Hellström live. Fast man vet aldrig, så om ni ser en hopkrupen människa sova under ett bord på Stadshuset ikväll så är väckning tillåtet, strunta i morgonsurheten, den är inte personlig.

Dom 18 minusgrader som termometern visar tänker jag inte ens kommentera.
Den tysta protest som min ansiktshud visar genom att hota att trilla av ansiktet efter ett närmare 60-gradigt temperaturfall räcker.

Men allt sammantaget så tycker jag nog att det här med hemma var ganska mysigt ändå. Inget fel på soluppgångar över gnistrande snö heller, om man bara tittar pa dom genom ett fönster, förslagsvis inlindad i en varm filt.

Fast sparvar raknas inte.
Dom gillar jag.
Oklart varfor.

..har. Men dit hor inte fageljavlarna som later som jag inbillar mig att misshandlade babisar later. Overhuvudtaget tycker jag att faglar att bland det ackligaste man kan hitta i djurvarlden..fjadrar och parasiter..fy. Nar dom dessutom utstoter ljud som far en att vilja ringa polisen har dom liksom forlorat sitt existensberattigande.

Atminstone 6.15 pa morgonen.

Har val inte stenkoll pa svenska nyheter, pa nagra nyheter, nu direkt men ett och annat tvingar sig igenom semesterdimman.

Typ som det har.
Ids inte ens saga nagot nar andra gor det sa mycket battre.
Word.

(jo men vafan..jag fattar att aven poliser kan bli dynglessa, provocerade och med all sakerhet svinradda. Men vafan?)

Jo men visst knappte jag kort pa stenar. Och bad japaner knappa kort pa mig+stenar.

Jag visste val att jag skulle bli ifragasatt av er klentrogna sjalar.
(Jag vet inte vad jag ska tro om kompisar som misstror mig for att dricka drinkar och sen pasta att jag klattrar i berg, elaka eller insiktsfulla. men jag klattrade iaf i det jakla berget. En stund)







Och bara for att bevisa att inte allt ar photoshoppat (tro mig, da hade jag sett ut som Iman..) sa, from me to you klentrogna smygfotograferade katoomba-hippies med gittarer och skagg.



Nojda?

Man kan ju tycka att nagon som har haft 4 manders semester (jag tror vi kan bortse fran 40h arbete i..eh..november?) inte borde lida av muskelvark i rygg och axlar. Men faktum ar att aratal av ackumulerad massagevagran, stretchingslathet, felbelastning, Clark* och knutor runt skuldrorna kom ikapp mig i Blue Mountains och att min vanstra axel har varit som popnitad mot orat sen dess. Ont som fan. Vakna-mitt-i-natten-och-med-vald-trycka-ner-axeln-ont. Sa det fick bli massage och efterssom jag ar pa (helt javla sjalvforvallad) minibudget sa fick det bli pa en skola for blivande massorer. Dom hade fler elever an kunder och jag fann mig sjalv plotsligt forvandlad till examensarbete for tva hardnavade flickor. Inte manga kvadratcentimeter av mig som ar omasserade nu, 4 hander x 60 minuter blir en hel del knadande, och jag minns ocksa precis varfor jag har undvikit massage i alla dessa ar. Smarta. Aj. Ont. Visst ar det skont ocksa men sammantaget tycker jag nog det gor mer ont an vad det ar skont. Men det fick det var vart, axeln sitter lite langre ner nu. Vi far hoppas att den haller sig dar ett tag, 34 h flygresa kommer knappast gora underverk for ryggen.

Jag ar ju pa vag hem alldeles snart. Vilket onekligen kanns skumt (har hort rykten om tempraturer langt under -20. kan handa att jag stannar inomhus ett tag, lat oss saga tills i juni) men ocksa skont.

Skulle ju ljuga om jag forsokte pasta att det inte ar lite angest att aka harifran, jag gillar Sydney, jag har trivts pa flera stallen runt hela kusten, och har agnat mig at maniskt hardcore-turistande runt stan i ett par dagar nu. Sprungit i butiker, plankat in pa museér, letat mig tillbaka till alla favoritstallen och okynnes-akt farja helt utan mal bara for att det ar skont att sitta pa en farja och dricka latte i havsflakten.

Men nu vill jag hem och varken Australien eller Sydney lar ju flytta pa sig. Andra sidan jorden ar inte sa langt bort som det ser ut pa kartan.

* Korsetten efter olyckan. Clark ma ha gjort min ryggrad en tjanst, resten av mig gjorde han knappast lycklig.

Utomhusbio, Breakfast at Tiffanys, choklad och jordgubbar.
Funkar.

...ska jag kliva upp 04.15 for att ata frukost till soluppgang och korsang sa gor jag det helst pa Bondi.

...och ska jag kolla opera gor jag det garna liggandes pa en picknickfilt under bar himmel. Faktum ar att det var jattebra, bade operan och resten.

Vad har jag missat nu da? Far mail om att ga med i twitter, ser ordet namnas lite overallt men jag har inte en aning om vad det ar..Forklara nagon?

(jora jag lever, har inte trillat av nagon klippa, ej heller bestamt mig for att bli fru nr 7 at nagon skaggapa. Jag har klattrat mig till stela ben, klivit upp 4.15 pa natten for att ga pa gryningskonsert pa bondi beach, tilllagat ett otal kycklingwraps och slickat skalen efter chokladkaketillverkning, gatt pa utomhusopera med picknick och suttit spand av forvantan nar den vackra gravida forst meddelade att hon var pa vag till bb och sen meddelade att "det var det varsta jag har varit med om men hon ar sockersot" wiiie!)