Hippie Heaven
Kom sent nog for att endast och endast ett stalle fortfarande skulle halla oppet sa jag kunde ata (20.30). Dar Byron Bay hade en hel del av jag-har-rokt-sa-mycket-gras-sen-62-att-jag-faktiskt-inte-riktigt-vet-vad-jag-heter-langre-dude-hippies verkar Katoomba vara naste for jag-har-sa-manga-fruar-jag-vill och karlek!-kann-karleken-overallt-hippisar. Jag har aldrig sett sa manga skagg, flator och indiankjolar i hela mitt liv. Pa ett 50kvm stort caf'e.
Blev illamaende av rokelsen och flydde ganska kvickt efter min macka. Nu ska jag lagga mig klockan 10, vakna och promenera tre mil i uppforsbacke och knappa kort pa varenda liten sten jag ser pa vagen imorgon, det ar sant man gor i berg val?
Inga konstigheter
Polisen fick rycka ut och gripa föraren
En Fiat Uno kan behöva extra hästkrafter. Men det innebär inte att det var okej för den 58-årige bilisten att köra 25 mil med en ponny på 120 kilo i baksätet. Polisen i polska Olsztyn fick rycka ut och frige passageraren.
(Aftonbladet)
Australia Day
Ni anar inte katastrofen for detta utomhusalskande folk.
Landssorg ar det spontanta ordet som kommer for mig.
Sjalv ar jag ganska nojd over en ursakt att fa agna lite kvalitetstid framfor en dator och en kaffekopp utan att bli betraktad som fullkomligt socialt missanpassad.
Klyschtajm
Men nu har jag atminstone kommit over min omedelbara reflex att forskrackt rygga tillbaka nar jag blir kindpussad av precis alla hela tiden. Jag har vant mig. Det har gatt sa langt att jag borjar oroa mig for att jag kommer borja spontanpussa folk till hoger och vanster val hemma igen.
Jag har varit i Cronulla i strax mer an ett dygn och halsat pa cyklisterna och har redan traffat minst 7 personer till att kindpussas med, det har druckits vin i sol, det har druckits vin i morker, badats, grillats och spelat spel. Det har hajkats i nationalpark for att titta pa aborigin-hallristningar och jag har hjalpt nagons mamma att baka en paj, vems mamma vet jag inte men sa karvanlig som hon var sa hade det lika garna kunnat vara min egen. (eller inte, min mamma har aldrig anklagat mig for att dricka for lite vin framfor grillen) Jag tors knappt erkanna det for mig sjalv men det har till och med dansats limbo, mitt i natten pa en altan med utsikt over havet. Jag var usel, vilket var helt vantat men akte atminstone inte ur forst.
Nu ar jag med ratta utpumpad och ska sova. Tempraturen foll, tack gud, fran 43 grader till 22 pa ett par timmar. Jag stannar har i tva dagar till och nagot sager mig att det ar bast att ta tillvara pa sovtimmarna.
43 grader
43 javla grader i skuggan.
Klockan 3 pa eftermiddagen. Tors inte tanka pa hur varmt det varmt det var mitt pa dagen.
Vi hors, jag ska ga och hanga vid ac:n bredvid glasskylen pa seveneleven.
Rattelse
Och det rakade vara soluppgang.
Den var inte mindre vacker for det.
Faktum ar att det manga ganger kan vara en fordel att vakna utan linser.
Suddar effektivt ut skarpa kanter.
Sa det sa.
Andra sidan
Jag har maste ha lyckats blivit lite hemmablind pa bara nagra manader for det tog nastan andan ur mig hur vackert det ar har, inte bara Manly utan hela kustlinjen. Hade lyckats glomt det. Sydney slar mig gang pa gang som en stad jag skulle kunna leva i om det inte vore for att det ar saaa langt fran all ara och redlighet. Utomhusbio, udda festivaler, god mat, musik, vatten overallt och hela utomhuskulturen. Strander runt varannat horn, den ena finare an den andra och anda en storstad. Vadret saklart.
Klart att det skulle vara sa langt bort man kunde komma.
Djavulshostelet
Eller bytt hostel.
Det hade nog varit battre.
Hostelet som Gud glomde
Jag har inte bott pa sa manga anda, men jag har haft tur med dom jag har bott pa, forutom det hemska i Brisbane. Men da hade jag feber och var inte ett tillforlitligt vittne.
Tills idag. Stallet ar bortom all beskrivning. Jag ser ingen annan losning an att bli dyngrak och sen halla mig dyngrak i 4 dygn. Efter det har kommer jag behova semester. Plus rehab, och en avlusning.
(Forresten sa har jag inte akt sa langt, Jag ar pa (i?) Manly Beach sa tekniskt sett ar jag kvar i Sydney, en bussfard, en farjeresa och en hygeniskt evighet fran lagenheten i stan bara.)
Semester..fran semester.
Det ar ett hart liv.
Nej, jag kan inte springa heller
For precis som en katt tveklost kommer valja ut katthataren i ett rum med 100 personer att stryka sig mot sa valde magdansorskan ut mig i en fullsatt restaurang att bjuda upp. Och precis som katthataren mjukt puffar bort katten fast den helst vill sparka tackade jag artigt nej. Och precis som katten ar medveten om att katthataren egentligen vill sparka den men inte kan -vem vill framsta som en djurplagare? - sa envisades magdansorskan tills jag fick ge mig och kliva upp innan det hela blev for pinsamt.
Och vet ni vad? Some white men can jump...precis som att some black women really can't dance. Och definitivt inte magdans, sa gott som nykter, med obehagligt uppmarksam publik. Jag har inte riktigt hamtat mig an.
(och egentligen ar jag inte sa himla svart heller men halvetiopier med skanska rotter ar en for liten folkgrupp for att ha ett eget ord.)
Att vara en medelmattligt smart velpotta
Det maste vara sa skont att vara radum, eller svinsmart. Det har nagonstans mitt i mellan ger jag inte mycket for. Att nagonstans, ibland, inse dom jobbiga konsekvenserna av eventuella daliga beslut men inte kunna rakna ut huruvida beslutet faktiskt ar daligt eller inte. Innan konsekvenserna. (Men det fiffiga ar ju att det alltid blir konsekvenser. Till och med av att inte ta nagra beslut alls)
Vardelost.
Undra pa att man blir velig.
(Varsagod, en inblick i en alldeles medelmattlig hjarna som tog det daliga beslutet att blogga efter 3 glas vin men som inser att konsekvenserna av det hela ar overblickbara efterssom ni inte fattar vad fan jag skriver om. Eller sa gor ni det, inte vet jag. Jag ar smart nog for att begripa att nagra fattar men dum nog for att inte bry mig.)
Egentligen tankte jag briljera med dagens prestation (eller egentligen den enda av, hogst ringa, varde jag har astadkommit pa tre manader.) Tidigare idag, pa den andra nu upptagna, datorn skrev jag plotsligt ett a med prickar, tva prickar. En san dar bokstav som inte finns pa dom har tangentborden. Det gjorde jag i Hong Kong ocksa men fattade aldrig hur, felskrivning. Men antingen sa funkar det bara i msn, eller i den andra datorn har i huset, eller sa har jag glomt bort hur man gjorde. Igen.
Sa det sprack, darav insikten i den myrstack jag kallar hjarna, och om ni tyckte det har var jobbigt att lasa sa tog det bara nagon minut.
Jag ar fan fast harinne.
(Men egentligen, egentligen sa holl jag ju pa att dricka vin och surra skit men blev distraherad nar jag skulle kolla mailen och valde istallet att skriva ett ganska forvirrat blogginlagg. Korkat. Och kanske daligt, inte vet jag.)
Utdomd, eller dagens i-landsproblem..
Att bli vackt med frukost pa sangen ar ju teoretiskt jattegulligt. I praktiken kommer jag forst vilja kissa, dricka kaffe och roka. Sen kan jag ata. Och prata.
Sa aven om jag ar hungrig, aven om frukosten star dar, serverad, sa vill jag inte ha den. Just da.
Alla forstar inte det har med att vara hungrig OCH aptitlos, samtidigt. Ar det bara jag? Det kan det ju inte vara?
Same same men mycket battre
Samre melodi, samre utbud men ett fasligt mycket battre lage.
(har kan ni forestalla er en bild pa en mycket pittoresk strand i sydney med segelbatar, nakna ungar med solblekt har, och en obetydligt langre men pakladd mulatess som handlar glass fran en liten eka med en frysbox, en ko-plinga och en sommarslovsarbetande tonaring i. allt som jag hade knappt kort pa om jag inte konstant glomde kameran hemma alltsa)
Humanist Javisst
Och det forsta som dyker upp i mitt huvud ar..
Djurplageri!
Inte barnmisshandel.
Djurplageri.
Skulle tro att den har 27-aringen har nagra mognadsar kvar innan det ar dags att skaffa barn.
(ja jag skamdes lite. nej, jag vet inget om dom dar ungarna och ja, jag tankte pa c the fatcat)
Ungefar sa
Ata, be och alska..ja, finns val egentligen inte mycket annat att gora, eller hur?
Nytt ar och allt ar, nastan, som vanligt
Sa alltsa, halvhjartad traning, for mycket mat, for mycket dricka, kul sallskap men saknad over dom som inte var dar, en smula dramatik, ett par smasyrliga sms, nagra fina sms, teleonsamtal som gor mig glad och traditionsenlig huvudvark dagen efter. Om det skulle vara sa som hon skriver, Torgnysdottern, att arets sista dag ar avgorande for hur det nya aret ska utveckla sig sa torde det hela bli ungefar som vanligt, uppochneroch upp igen och fyllt av kanslomassig dramatik av alla sorter. Fast samre vader, jag raknar inte med att kunna spendera nasta vinter ocksa pa ratt sida ekvatorn.
