Att vara en medelmattligt smart velpotta
Det maste vara sa skont att vara radum, eller svinsmart. Det har nagonstans mitt i mellan ger jag inte mycket for. Att nagonstans, ibland, inse dom jobbiga konsekvenserna av eventuella daliga beslut men inte kunna rakna ut huruvida beslutet faktiskt ar daligt eller inte. Innan konsekvenserna. (Men det fiffiga ar ju att det alltid blir konsekvenser. Till och med av att inte ta nagra beslut alls)
Vardelost.
Undra pa att man blir velig.
(Varsagod, en inblick i en alldeles medelmattlig hjarna som tog det daliga beslutet att blogga efter 3 glas vin men som inser att konsekvenserna av det hela ar overblickbara efterssom ni inte fattar vad fan jag skriver om. Eller sa gor ni det, inte vet jag. Jag ar smart nog for att begripa att nagra fattar men dum nog for att inte bry mig.)
Egentligen tankte jag briljera med dagens prestation (eller egentligen den enda av, hogst ringa, varde jag har astadkommit pa tre manader.) Tidigare idag, pa den andra nu upptagna, datorn skrev jag plotsligt ett a med prickar, tva prickar. En san dar bokstav som inte finns pa dom har tangentborden. Det gjorde jag i Hong Kong ocksa men fattade aldrig hur, felskrivning. Men antingen sa funkar det bara i msn, eller i den andra datorn har i huset, eller sa har jag glomt bort hur man gjorde. Igen.
Sa det sprack, darav insikten i den myrstack jag kallar hjarna, och om ni tyckte det har var jobbigt att lasa sa tog det bara nagon minut.
Jag ar fan fast harinne.
(Men egentligen, egentligen sa holl jag ju pa att dricka vin och surra skit men blev distraherad nar jag skulle kolla mailen och valde istallet att skriva ett ganska forvirrat blogginlagg. Korkat. Och kanske daligt, inte vet jag.)
