Villerkulla
På något vis är allt som vanligt men inte ett dugg som vanligt. Ingen katt men ganska mycket hund, hemlös men inte, tekniskt arbetslös med 55 timmars arbetsvecka just den här veckan. Kontor och trefika uppblandat med bar och fyra-på-natten-fika. Mer tv än böcker och mer tänka än prata. Skrivlust men ordlös, rastlös men förkyldtrött och nästan slut på nässpray.
För övrigt så röks det nästan lite extra och jag fick slutligen ge mig och ersätta hårborsten som försvann i november. Balsam can only take you so far.
För övrigt så röks det nästan lite extra och jag fick slutligen ge mig och ersätta hårborsten som försvann i november. Balsam can only take you so far.
Joråsåatt..
Jahaja, här sitter jag ensam hemma och sitter fast i skorna.
Igen.
För samtidigt som jag insåg att jag sitter fast i min högra läderstövel med precis så insvängd ankel att jag inte kan lirka ut foten och dragkedjan från helvetet som inte tänker röra sig varken uppåt eller neråt så insåg jag att det här har hänt förr och att jag inte kom lös med mindre än att jag fick åka till jobbet och bli räddad av en starknävad dörrvakt.
Fan.
Igen.
För samtidigt som jag insåg att jag sitter fast i min högra läderstövel med precis så insvängd ankel att jag inte kan lirka ut foten och dragkedjan från helvetet som inte tänker röra sig varken uppåt eller neråt så insåg jag att det här har hänt förr och att jag inte kom lös med mindre än att jag fick åka till jobbet och bli räddad av en starknävad dörrvakt.
Fan.
Min bästaste hobby
En lättsinnigt utkastad kommentar när jag var borta har resulterat i att jag för första gången någonsing på allvar umgås med tanken på att sluta röka. Kommentaren i sig kom från mig själv och var verkligen lättsinnig, ord kan väga så lätt när man pratar om en obestämd framtid och speciellt när man lever ett liv där ordet framförhållning bara är ett teoretiskt begrepp till för andra människor. Och jag kommer inte undan varken kommentaren eller tanken efterssom jag rent praktiskt umgås med den vilket i kombination med en bristande talang för lögner och en överväldigande känsla av att likförbannat ha fel ändå gör att det är enklare att inte röka än att göra det. Ännu ett tecken så gott som något på att jag måste lära mig hålla truten, nån gång.
Hur som helst, jag har inte slutat röka. Jag är fortfarande inte helt säker på att jag faktiskt kommer göra det men jag röker dramatiskt mycket mindre och mår på det stora hela piss när jag gör det, en blandning av självförakt och rökfylla, yrselframkallande och långt ifrån den angenäma känslan som var grundtanken med att tända cigaretten från början.
Det lustiga är att jag i mina tre inte-helt-rökfria-men-nästan-dagar har haft samma låt snurrandes i hjärnan, introt på låten hör jag numera i mitt huvud åtminstone varannan timme, varje dag och det tar aldrig slut och det hela känns som ett pinsamt tecken på den ärliga sorg och saknad som little miss dramaqueen går igenom redan INNAN hon faktiskt har slutat röka. Redan innan hon ens har bestämt sig för att sluta röka. Herregud.
(Och egentligen tror jag att hela det här inlägget kan vara det slutgiltiga beviset på mitt bristande omdöme och taskiga framförhållning men det bjuder jag på. Också)
Hur som helst, jag har inte slutat röka. Jag är fortfarande inte helt säker på att jag faktiskt kommer göra det men jag röker dramatiskt mycket mindre och mår på det stora hela piss när jag gör det, en blandning av självförakt och rökfylla, yrselframkallande och långt ifrån den angenäma känslan som var grundtanken med att tända cigaretten från början.
Det lustiga är att jag i mina tre inte-helt-rökfria-men-nästan-dagar har haft samma låt snurrandes i hjärnan, introt på låten hör jag numera i mitt huvud åtminstone varannan timme, varje dag och det tar aldrig slut och det hela känns som ett pinsamt tecken på den ärliga sorg och saknad som little miss dramaqueen går igenom redan INNAN hon faktiskt har slutat röka. Redan innan hon ens har bestämt sig för att sluta röka. Herregud.
(Och egentligen tror jag att hela det här inlägget kan vara det slutgiltiga beviset på mitt bristande omdöme och taskiga framförhållning men det bjuder jag på. Också)
