Min bästaste hobby

En lättsinnigt utkastad kommentar när jag var borta har resulterat i att jag för första gången någonsing på allvar umgås med tanken på att sluta röka. Kommentaren i sig kom från mig själv och var verkligen lättsinnig, ord kan väga så lätt när man pratar om en obestämd framtid och speciellt när man lever ett liv där ordet framförhållning bara är ett teoretiskt begrepp till för andra människor. Och jag kommer inte undan varken kommentaren eller tanken efterssom jag rent praktiskt umgås med den vilket i kombination med en bristande talang för lögner och en överväldigande känsla av att likförbannat ha fel ändå gör att det är enklare att inte röka än att göra det. Ännu ett tecken så gott som något på att jag måste lära mig hålla truten, nån gång.

Hur som helst, jag har inte slutat röka. Jag är fortfarande inte helt säker på att jag faktiskt kommer göra det men jag röker dramatiskt mycket mindre och mår på det stora hela piss när jag gör det, en blandning av självförakt och rökfylla, yrselframkallande och långt ifrån den angenäma känslan som var grundtanken med att tända cigaretten från början.

Det lustiga är att jag i mina tre inte-helt-rökfria-men-nästan-dagar har haft samma låt snurrandes i hjärnan, introt på låten hör jag numera i mitt huvud åtminstone varannan timme, varje dag och det tar aldrig slut och det hela känns som ett pinsamt tecken på den ärliga sorg och saknad som little miss dramaqueen går igenom redan INNAN hon faktiskt har slutat röka. Redan innan hon ens har bestämt sig för att sluta röka. Herregud.




(Och egentligen tror jag att hela det här inlägget kan vara det slutgiltiga beviset på mitt bristande omdöme och taskiga framförhållning men det bjuder jag på. Också)

Kommentarer
Postat av: torgnysdotter

Jag slutade röka för typ tio år (ja, jag var väl som du är nu ungefär - det kanske händer något däromkring) sen. De första tre åren saknade jag det varje dag. Nu är jag kluven. Å ena sidan anser jag att rökning är den trevligaste vanan som finns och att jag någon gång vill börja igen, å andra sidan tycker jag att rökare luktar så illa så jag kan kastspy.

Det är inget lätt beslut det där. Det förändrar liksom hela personligheten på något sätt.

Skräcken att kvävas till döds höll mig uppe. Jag är maniskt petig med min andningsförmåga (se nässpray). Lycka till - oavsett vad du väljer!

2009-03-06 @ 07:16:23
URL: http://torgnysdotter.blogspot.com
Postat av: Mims

Jomen precis, jag GILLAR ju att röka precis lika mycket som jag ogillar tanken på vad det gör med mig. Faktum är att jag inte kan bestämma mig för vilken tanke som är mest skrämmande; att lyckas eller att misslyckas? Och vad det gäller nässprayen så hyste jag ett visst hopp om att kanske kunna lägga av med den om jag slutar röka men det kanske var fåfängt?

2009-03-06 @ 13:15:41
Postat av: torgnysdotter

Det går inte att sluta med nässpray. Det är inte mänskligt möjligt. I förrgår vaknade jag att jag höll på att kvävas av mitt eget näsblod. Det var äckligt men inte lika äckligt som att inte kunna andas!

2009-03-06 @ 21:03:28
URL: http://www.torgnysdotter.blogspot.com
Postat av: Mims

Så det är alltså enklare att sluta röka än att sluta med nässpray? Vem kunde ana och borde det inte vara åldersgräns på nässpray? Typ 40.

2009-03-07 @ 13:51:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0