Hatar´t
Varför vill jag alltid ha en kopp kaffe strax innan jag tänkt tupplura lite mellan dag och kvällsjobb? Vill ha den sådär mycket att jag tar den, mot bättre vetande? Det är inte det att jag inte kan sova på koffein, nejnej. Sova på koffein är döenkelt, jag kan förmodligen dricka kaffe i sömnen utan att vakna. Det är det att jag alltid blir kissnödig och sen inte kan somna för att jag måste upp och kissa stup i kvarten till fem minuter innan klockan ringer och jag snoozar och sen måstemåste upp fort och skyndaskynda.
Korkat.
och det är mycket kiss nu.
Sleepwalker
Jag vaknade strax efter att jag somnat igår och var kissnödig. Gjorde en sån där klassisk sömngångarpromenad till toan, kom tillbaka, satte mig i sängen och flög upp igen.
Panikslagen.
I en mikrosekund trodde min halvt sovande hjärna att den fortfarande ljumna vetekudden som jag somnat med runt nacken och som glidit ner i sängen när jag klev upp var ett djur, ett djur som jag hade satt mig på och mosat, kanske en stor råtta eller så? Det tog en stund för hjärtat att inse vad hjärnan greppade på en sekund, att jag är en fåntratt med livlig fantasi och sjuka drömmar, och med bultande hjärta tog det en stund att somna om.
God morgon.
Frostbiten
Jag sov påklädd inatt. Under två tjocka täcken. När jag vaknade imorse och fick syn på mig själv tittade spöket Labans lillasyster tillbaka. Hon som alltid har bott i källaren, inlåst, och blivit extra blek med extra svarta ringar runt ögonen.
Ett par vänner frågade för några veckor sen om jag inte ville följa en vecka till kanarieöarna, jag tackade nej för att det kom lite olägligt. Igår ringde vännen igen, dom hade blivit tvugna att byta datum och nu gick resan och hotell på 1500 pix. Jag tackade ja.
Sen åkte jag ut på Ikea och köpte deras absolut varmaste duntäcke.
Jag börjar skönja ett ljus i köldtunneln.
Ett par vänner frågade för några veckor sen om jag inte ville följa en vecka till kanarieöarna, jag tackade nej för att det kom lite olägligt. Igår ringde vännen igen, dom hade blivit tvugna att byta datum och nu gick resan och hotell på 1500 pix. Jag tackade ja.
Sen åkte jag ut på Ikea och köpte deras absolut varmaste duntäcke.
Jag börjar skönja ett ljus i köldtunneln.
Pricken
Fick hon nån typ av allergisk reaktion av pencillinet och fick nässelutslag över precis hela överkroppen, inklusive ansikte?
(Och jag har alltid tyckt att utslag är bland det läbbigaste som finns, vilken ironi..)
-Självklart.
Nu är det tredje gången på två år som min hud bestämmer sig för att protestera mot omgivningen, eller ingivningen i det här fallet, med nässelutslag. Gnällig jävel den där huden.
(Och jag har alltid tyckt att utslag är bland det läbbigaste som finns, vilken ironi..)
KärLek
Det är nog egentligen inte någon som läser på den här bloggen som inte redan vet om det här men om det skulle vara så så vet ni nu och måste komma! Ägarna till krogen har tagit ett initiativ till att samla in pengar till Haiti, entreintäkter och överskott går oavkortat till Röda Korset och även om man skulle bortse från den goda sakens skull så lär det bli en fantatisk kväll med så mycket live-akter på en och samma kväll. Nytta med nöje i sin bästa form.
Dödens lammunge
Varje gång jag har någon "riktig" sjukdom så är jag helt övertygad om att a) det här är den värsta sjukdomen av alla. b) det är mest synd om mig av alla, i hela världen. c) det kommer aaaaaldrig gå över. d) jag kommer dö. eller få opereras och dö. minst.
Jag är hemma med halsfluss och har nu gått igenom alla dessa stadier och börjar så smått se ljuset i tunneln, inte dödsljuset alltså, utan friskljuset. Jag kan fortfarande inte prata som folk och lite feber hänger kvar men till skillnad från igår kan jag i alla fall svälja ner halverade pencillintabletter (för att inte tala om min egen saliv) utan tårar och har så smått börjat släppa tankarna på att jag skulle vara en av hundra som får halsböld av halsfluss. Eller att halsmandlarna egentligen är elakartade exploderande cancertumörer.
Google is no good för hypokondriska sjuklingar.
Meningslösheter.
Men kan det förihelvete sluta snöa nu?
Lilla Fia Fiesta funkar sådär i djupsnö. Katten vägrar gå ut. Jag kommer snart vägra gå ut.
Mary Poppins
Jag har i vinter jobbat extra på en bowlinghall/restaurang. Ganska ofta finner jag mig själv jobba söndagförmiddagar vilket rimmar sådär med mitt andra jobb där jag alltid kommer hem nångång runt halvfem-rycket på lördag natt.
Söndag förmiddag innebär 9 söndagar av 10 barnkalas. Dekorera bordet med ballonger och inta en käck attityd till utspilld läsk (just attityden till utspilld läsk är även gångbar på lördag natt) och popcornkrig. Just käckheten är ett problem här, fördelen är att jag alltd är så trött att jag överhuvudtaget inte orkar reta upp mig på curlingmammor och "jagförstjagförstjagförst"-ungar. Jag hamnar som oftast i en mild låt gå-lunk och konstaterar återigen sömnigt att det här med barn är något som ska övervägas jävligt noga. Speciellt eftersom det verkar innebära obligatoriska barnkalas vareviga söndag, samma ungar tycks dyka upp med nya födelsedagsbarn stup i kvarten, eller så ser dom bara likadana ut, vad vet jag.
Mitt enda nöje i det här är att samma konversation och aha-upplevelse i en ung människas liv inträffar i princip varenda gång på dom här kalasen. I alla fall på dom yngre årgångarna, dom som inte har hunnit blivit 7 och blasé än.
När jag ställer ner tallriken med hamburgare eller glass kommer alltid minst ett barn titta på mig med fasa i blicken och utbrista i ett:
- Men jag tycker inte om tomat/hamburgerbröd/rullrånet på glassen!
Och jag kan i godan ro svara, i trygg vetskap om att jag bara är en barnlös servitris och sålunda inte behöver veta bättre:
- Men du...ät den inte då?
Blicken jag får tillbaka är min belöning. Det tomma stirrandet, förvåningen och slutligen ljuset som tänds. Jag Behöver Inte Äta Upp Allt Skit Som Ställs Framför Mig. Fantastiskt. Sen gäller det bara att undvika mammas blick som har slocknat, i exakt motsatt ordning som sin telnings och glida iväg från ett nöjt barnkalas. Allt för mina små gästers välbefinnande.
