Mary Poppins
Jag har i vinter jobbat extra på en bowlinghall/restaurang. Ganska ofta finner jag mig själv jobba söndagförmiddagar vilket rimmar sådär med mitt andra jobb där jag alltid kommer hem nångång runt halvfem-rycket på lördag natt.
Söndag förmiddag innebär 9 söndagar av 10 barnkalas. Dekorera bordet med ballonger och inta en käck attityd till utspilld läsk (just attityden till utspilld läsk är även gångbar på lördag natt) och popcornkrig. Just käckheten är ett problem här, fördelen är att jag alltd är så trött att jag överhuvudtaget inte orkar reta upp mig på curlingmammor och "jagförstjagförstjagförst"-ungar. Jag hamnar som oftast i en mild låt gå-lunk och konstaterar återigen sömnigt att det här med barn är något som ska övervägas jävligt noga. Speciellt eftersom det verkar innebära obligatoriska barnkalas vareviga söndag, samma ungar tycks dyka upp med nya födelsedagsbarn stup i kvarten, eller så ser dom bara likadana ut, vad vet jag.
Mitt enda nöje i det här är att samma konversation och aha-upplevelse i en ung människas liv inträffar i princip varenda gång på dom här kalasen. I alla fall på dom yngre årgångarna, dom som inte har hunnit blivit 7 och blasé än.
När jag ställer ner tallriken med hamburgare eller glass kommer alltid minst ett barn titta på mig med fasa i blicken och utbrista i ett:
- Men jag tycker inte om tomat/hamburgerbröd/rullrånet på glassen!
Och jag kan i godan ro svara, i trygg vetskap om att jag bara är en barnlös servitris och sålunda inte behöver veta bättre:
- Men du...ät den inte då?
Blicken jag får tillbaka är min belöning. Det tomma stirrandet, förvåningen och slutligen ljuset som tänds. Jag Behöver Inte Äta Upp Allt Skit Som Ställs Framför Mig. Fantastiskt. Sen gäller det bara att undvika mammas blick som har slocknat, i exakt motsatt ordning som sin telnings och glida iväg från ett nöjt barnkalas. Allt för mina små gästers välbefinnande.
Kommentarer
Postat av: petri
haha underbart ska ordna alla kalas hos dig.
Postat av: Mims
Gör´t. From april -10.
;)
Trackback
