Do not try this at home kids

En sak har jag börjat lära mig med åldern, jag vet inte om det egentligen är en speciellt värdefull lärdom efterssom själva essensen av kunskapen är att det kommer vara så här och det finns inte ett skit jag kan göra åt det. Men i alla fall, här är den, min samlade livsvisdom.

Olyckor råkar alla ut för.
Vissa olyckor råkar bara jag ut för.

Jag tappade en kaktus igår. Istället för att låta den lilla krukväxten trilla i golvet och sen sopa upp resterna slängde jag reflexmässigt ut händerna i en jonglerings-kanske-kan-jag-rädda-den-rörelse. På något vis lyckades jag dribbla in kaktusen i magen och ägnade sen en stund åt att med pincett dra ut kaktustaggar ur huden på magen och delar av händerna. Om kaktusen var giftig? Nja, jag behövde inte uppsöka vård men dom röda, svullna och kliande prickarna efter varenda tagg talar väl i alla fall för att kaktusar inte använder taggarna enbart som tom skrämseltaktik.

Och sopa, det fick jag självklart göra ändå.

Joråsåatt

Man ska vara försiktig med vad man önskar sig och blabla. Jag tyckte att jag lika gärna kunde vara halvsjuk och bakis idag som bara halvsjuk men vaknar helt obakis med totaltäppa, nysattacker som sätter skräck i katten och feberspringor till ögon.

Ja, som sagt, jag bad väl om det. Nu sätter vi igång med alla dom avslappnade åka-äta-smörgåstårta-hos-födelsedagsbarn-rusa-till-apoteket-komma-ihåg-att-jag-inte-har-någon-present-irra-på-stan-springa-hem-och-städa-efter-hantverkare-kanske-hinner-vi-lite-fotboll-schysstarå-skynda-till-nästa-födelsedagsgalej som alla förkylningssöndagar av rang bör innehålla.

Enda trösten är väl att om det här är flunsan så var det inte så illa ändå. Men det bör jag väl inte skriva, vem vet vilken illvillig gud som läser och tänker straffa mi härnäst.

Kära förkylning..

Jag sitter här och försöker tänka på när vi egentligen sprang på varandra igen? Minnet sviker mig men visst har vi väl setts ett par veckor nu? Jag skriver detta efterssom vi inte tycks kunna kommunicera på något annat vis vilket jag tycker är sorgligt. Men som du nog har förstått så mår jag inte så bra av vårat förhållande, ditt velande gör mig galen. Där i början av din flirt med mig så uppskattade jag det nästan, ett par dagar i säng, bara du, jag och Dr House med bara korta och milda besök av din vän Feber.

Jag hade kunnat leva med det.

Men nu, jag vet inte riktigt vad du vill? Du och feber kommer varje morgon och lämnar mig varje kväll ensam med tankarna på om du kommer vara där när jag vaknar. Om jag ska gå och träna eller säga åt mina vänner att jag hellre vill vara med dig? Jag vet ju aldrig och som du kanske förstår börjar jag bli otålig nu. Det är nog dags nu för dig att bestämma dig. Antinger flyttar du in här på heltid så vi får göra upp en gång för alla eller så får du nog gå nu.

Puss.

Jag ska bara

Jag brukar gnälla lite över att jag lever med Alfons -jag ska bara- Åberg. Det finns ingen situation där man inte kan klämma in ett sista "jag ska bara" innan man går utanför dörren/äter/whatever. Egentligen är det bara tomt gnäll, för det mesta i alla fall, och det slår mig att jag egentligen är precis likadan, fast på dom stora grejorna.

Jag ska, allt det där man ska, sen. Jag ska bara göra något helt annat först.

( Och jag har faktiskt tänkt skriva något på den här stackars bloggen för länge sedan, jag skulle bara göra något annat först.)

RSS 2.0