Flyttkort
Fixar inte ens att lägga in en länk på den här bloggen längre.
www.omomigen.blogspot.com
Beundransvärt
Ni är fan tappra.
Jag har ju helt och tydligt totalt tappat lusten för att dela med mig. Och har fortfarande läsare. Efter tre (?) månaders total tystnad och dessförinnan en högst sporadisk bloggfrekvens.
Jag är imponerad. Och bloggsugen. Men fortfarande tveksam.
Men hejsvejs.
Cirkus Vatikan
Radion står som mest på i bakgrunden här hemma. Jag lyssnar oengagerat och med ett halvt öra, det mesta når inte riktigt in men ibland fnissar jag till.
(det här var nog nån vecka sen vid lite eftertanke, det går som sagt lite trögt det där bloggandet)
Sen liksom slog det mig att det var nyheterna jag lyssnade på och inget humorprogram. Katolska kyrkan har alltså på riktigt i sin lilla värld lyckats koppla ihop homosexualitet med pedofili. Vilket i och för sig är lite lustigt på ett ironiskt-läskigt sätt. Skönt att utan vidare kunna fördöma det ena och totalignorera det andra inom sina egna väggar.
(det här var nog nån vecka sen vid lite eftertanke, det går som sagt lite trögt det där bloggandet)
Visdomsord
Jag har läst en jävla massa böcker i mina dar. Jag har läst en sjuhelvetes massa böcker om kärlek i alla dess former, böcker tenderar att innehålla sånt. Nästan alla. Jag har till och med läst Paulo Cohelo, även om jag minns att jag inte fattade vad det var som var så bra men liksom höll tyst om det för att det på något vis kändes som att svära i kyrkan.
Igår såg jag på 2 1/2 män. Ingenstans i alla dessa böcker har någon så kort, klart och tydligt uttryckt sig som Charlie.
Love is´nt blind, -it´s retarded.
Det är nästan så man blir tårögd.
Immobiliserad
Jag och J skulle rida "en sväng" igår. 3,5 timmar senare kom vi hem till stallet. Slut som artister och med två trötta hästar. Och fy djävulen vad jag har ont idag. Den som anser ridning vara en mes-sport kan gladeligen få byta kropp med mig idag. Framförallt är jag öppen för ett röv-byte. Det har mindre med träningsvärk att göra som att en sadel som är bekväm i en timme är ett tortyrredskap efter tre och jag är helt övertygad om att jag har feta blåmärken.
Jag är dock för stel för att undersöka saken närmare.
Lika bra det.
Vad som göms i snö..
Konstaterar yrvaket efter en lååång vinter att man återigen kan se mark under snön och att det är sol ute. Marken har man väl vid närmare eftertanke sett ett tag och sol fick vi i mängder på Gran Canaria. Så till den milda grad att somliga av oss flög* hem med brännskador. Inte jag dock, jag är mitt bruna jag till trots ganska flitig med solskydd.
Precis som med det mesta annat så lärde jag mig den läxan den hårda vägen. Fast jag får nog betraktas som oskyldig i sammanhanget. Jag är ju född i Afrika och spenderade mina första år pendlandes mellan Sundsvall och Addis Abeba, Etiopien. Som litet barn hade jag nog därför ett ganska bra skydd mot solen. När jag var åtta och pappa på en Greklandsresa liksom antog att hans lilla mulattdotter fixar det utan solfaktor efter flera år i svenskt klimat så räcker det väl med att säga att natten spenderades på balkongen, gråtandes och med grekisk youghurt i ett klibbigt lager över min lilla brända kropp.
Därav duktigheten med solskydd. Svart på en kvart blir jag ändå.
*Dessutom har jag nu sett arlanda komma farande mot mig i rasande takt från cockpit i ett flygplan. Flyga kommer aldrig mer bli detsamma.
...
Det är för dåligt hörrni. Bloggandet. Men ni är tappra som fortfarande kikar in när jag knappt minns lösenordet. Men så är det.
Ibland vill man, ibland inte.
Förövrigt är jag ett under av o-organisation men snart rent av mästerlig i kategorin tvätta-i-handfatet-mitt-i-natten. Ska se över det där, sen, nu tänker jag åka till Las Palmas och förhoppningsvis få lite sol på näsan och helt säkert några dagar med goda vänner och gott vin.
Hatar´t
Varför vill jag alltid ha en kopp kaffe strax innan jag tänkt tupplura lite mellan dag och kvällsjobb? Vill ha den sådär mycket att jag tar den, mot bättre vetande? Det är inte det att jag inte kan sova på koffein, nejnej. Sova på koffein är döenkelt, jag kan förmodligen dricka kaffe i sömnen utan att vakna. Det är det att jag alltid blir kissnödig och sen inte kan somna för att jag måste upp och kissa stup i kvarten till fem minuter innan klockan ringer och jag snoozar och sen måstemåste upp fort och skyndaskynda.
Korkat.
och det är mycket kiss nu.
Sleepwalker
Jag vaknade strax efter att jag somnat igår och var kissnödig. Gjorde en sån där klassisk sömngångarpromenad till toan, kom tillbaka, satte mig i sängen och flög upp igen.
Panikslagen.
I en mikrosekund trodde min halvt sovande hjärna att den fortfarande ljumna vetekudden som jag somnat med runt nacken och som glidit ner i sängen när jag klev upp var ett djur, ett djur som jag hade satt mig på och mosat, kanske en stor råtta eller så? Det tog en stund för hjärtat att inse vad hjärnan greppade på en sekund, att jag är en fåntratt med livlig fantasi och sjuka drömmar, och med bultande hjärta tog det en stund att somna om.
God morgon.
Frostbiten
Jag sov påklädd inatt. Under två tjocka täcken. När jag vaknade imorse och fick syn på mig själv tittade spöket Labans lillasyster tillbaka. Hon som alltid har bott i källaren, inlåst, och blivit extra blek med extra svarta ringar runt ögonen.
Ett par vänner frågade för några veckor sen om jag inte ville följa en vecka till kanarieöarna, jag tackade nej för att det kom lite olägligt. Igår ringde vännen igen, dom hade blivit tvugna att byta datum och nu gick resan och hotell på 1500 pix. Jag tackade ja.
Sen åkte jag ut på Ikea och köpte deras absolut varmaste duntäcke.
Jag börjar skönja ett ljus i köldtunneln.
Ett par vänner frågade för några veckor sen om jag inte ville följa en vecka till kanarieöarna, jag tackade nej för att det kom lite olägligt. Igår ringde vännen igen, dom hade blivit tvugna att byta datum och nu gick resan och hotell på 1500 pix. Jag tackade ja.
Sen åkte jag ut på Ikea och köpte deras absolut varmaste duntäcke.
Jag börjar skönja ett ljus i köldtunneln.
Pricken
Fick hon nån typ av allergisk reaktion av pencillinet och fick nässelutslag över precis hela överkroppen, inklusive ansikte?
(Och jag har alltid tyckt att utslag är bland det läbbigaste som finns, vilken ironi..)
-Självklart.
Nu är det tredje gången på två år som min hud bestämmer sig för att protestera mot omgivningen, eller ingivningen i det här fallet, med nässelutslag. Gnällig jävel den där huden.
(Och jag har alltid tyckt att utslag är bland det läbbigaste som finns, vilken ironi..)
KärLek
Det är nog egentligen inte någon som läser på den här bloggen som inte redan vet om det här men om det skulle vara så så vet ni nu och måste komma! Ägarna till krogen har tagit ett initiativ till att samla in pengar till Haiti, entreintäkter och överskott går oavkortat till Röda Korset och även om man skulle bortse från den goda sakens skull så lär det bli en fantatisk kväll med så mycket live-akter på en och samma kväll. Nytta med nöje i sin bästa form.
Dödens lammunge
Varje gång jag har någon "riktig" sjukdom så är jag helt övertygad om att a) det här är den värsta sjukdomen av alla. b) det är mest synd om mig av alla, i hela världen. c) det kommer aaaaaldrig gå över. d) jag kommer dö. eller få opereras och dö. minst.
Jag är hemma med halsfluss och har nu gått igenom alla dessa stadier och börjar så smått se ljuset i tunneln, inte dödsljuset alltså, utan friskljuset. Jag kan fortfarande inte prata som folk och lite feber hänger kvar men till skillnad från igår kan jag i alla fall svälja ner halverade pencillintabletter (för att inte tala om min egen saliv) utan tårar och har så smått börjat släppa tankarna på att jag skulle vara en av hundra som får halsböld av halsfluss. Eller att halsmandlarna egentligen är elakartade exploderande cancertumörer.
Google is no good för hypokondriska sjuklingar.
Meningslösheter.
Men kan det förihelvete sluta snöa nu?
Lilla Fia Fiesta funkar sådär i djupsnö. Katten vägrar gå ut. Jag kommer snart vägra gå ut.
Mary Poppins
Jag har i vinter jobbat extra på en bowlinghall/restaurang. Ganska ofta finner jag mig själv jobba söndagförmiddagar vilket rimmar sådär med mitt andra jobb där jag alltid kommer hem nångång runt halvfem-rycket på lördag natt.
Söndag förmiddag innebär 9 söndagar av 10 barnkalas. Dekorera bordet med ballonger och inta en käck attityd till utspilld läsk (just attityden till utspilld läsk är även gångbar på lördag natt) och popcornkrig. Just käckheten är ett problem här, fördelen är att jag alltd är så trött att jag överhuvudtaget inte orkar reta upp mig på curlingmammor och "jagförstjagförstjagförst"-ungar. Jag hamnar som oftast i en mild låt gå-lunk och konstaterar återigen sömnigt att det här med barn är något som ska övervägas jävligt noga. Speciellt eftersom det verkar innebära obligatoriska barnkalas vareviga söndag, samma ungar tycks dyka upp med nya födelsedagsbarn stup i kvarten, eller så ser dom bara likadana ut, vad vet jag.
Mitt enda nöje i det här är att samma konversation och aha-upplevelse i en ung människas liv inträffar i princip varenda gång på dom här kalasen. I alla fall på dom yngre årgångarna, dom som inte har hunnit blivit 7 och blasé än.
När jag ställer ner tallriken med hamburgare eller glass kommer alltid minst ett barn titta på mig med fasa i blicken och utbrista i ett:
- Men jag tycker inte om tomat/hamburgerbröd/rullrånet på glassen!
Och jag kan i godan ro svara, i trygg vetskap om att jag bara är en barnlös servitris och sålunda inte behöver veta bättre:
- Men du...ät den inte då?
Blicken jag får tillbaka är min belöning. Det tomma stirrandet, förvåningen och slutligen ljuset som tänds. Jag Behöver Inte Äta Upp Allt Skit Som Ställs Framför Mig. Fantastiskt. Sen gäller det bara att undvika mammas blick som har slocknat, i exakt motsatt ordning som sin telnings och glida iväg från ett nöjt barnkalas. Allt för mina små gästers välbefinnande.
Andnöd
Jag håller på att drunkna i en hav av svenska deckare. Det här händer varje gång jag får slut på bokinspiration.
Arne Dahl=nödlösning och läsutfyllnad. Och just nu ett irritiationsmoment.
Boktips, någon?
Arne Dahl=nödlösning och läsutfyllnad. Och just nu ett irritiationsmoment.
Boktips, någon?
Tröttmössa goes grinfia
Jag är inte bra på sömnbrist. Det är nog inte någon men min besvärande reaktion är en snudd på sjuklig blödighet. Jag grinar, åt allt.
Nu ska jag slå en signal till min kille och sen sova. Jag hoppas han svarar, vi vet alla vad som annars kommer ske.
Idag har jag i tur och ordning gråtit till/åt/för Haiti (kanske det enda gråtvärda faktiskt), att jag fick rött i en korsning när jag redan var lite sen till jobbet, en artikel om en 19-åring som födde barn ensam i sitt badrum, ett hyllningsprogram för Järvsöfaks (och här befann jag mig på jobbet, mitt uppe i ett barnkalas, om popcorna var ovanligt salta vet vi varför), Diane Keaton och Jack Nicholsson, i en komedi, och slutligen drog jag av en skvätt för en hjärtknipande scen i Dr House.
Nu ska jag slå en signal till min kille och sen sova. Jag hoppas han svarar, vi vet alla vad som annars kommer ske.
Bilburen ungdom
Det blev en bil. En Ford Fiesta. Den ser ut ungefär som min första bil, förutom att någon har kapat den på mitten. Jag köper mindre och mindre bilar för varje gång.
Skönt i alla fall, har man en gång vant sig vid att ha bil så visade det sig vara obekvämt att vara utan även om jag inte har ett jättestort egentligt behov av den. Skönt var också att det visade sig finnas ett försäkringsbolag som fortfarande betraktar mig som ungdom, närmare ett år till i alla fall. Ungdom med rabatt, inte den där typen av ungdom man var innan 25 då det var dyrare istället.
Tredje gången gillt
Jag sitter på tåget och är på väg till Sthlm för bilinköp.
Vissa lär sig aldrig.
Fast man vet inte, bara för att jag slutligen hittade en grammatiskt godkänd Blocket-annons och för att personen på andra sidan telefonen verkade både vettig, vältalig och så ärlig som man kan begära så betyder det inte att jag kommer komma hem i bilen och inte med vändande tåg. Jag har lovat mig själv att bara handla om det känns riktigt bra, reafynda kan jag göra på HM.
Jag är i alla fall jätteglad om det här visar sig vara ok men efter läsning av tidningen med tårarna i ögonen lämnar det ändå en besk eftersmak och en vag känsla av hur lyckliga vi alla ska vara över att vi lever i en del av världen där marken för det mesta inte rör sig och havet håller sig någorlunda där det är tänkt att vara och att jag är så jävla bortskämd och borde skämmas ihjäl när jag gnäller över att jag är trött eller hungrig eller inte är miljonär eller vilket skit jag nu råkar ömka mig över för dagen. Jag borde veta hut. Självklart tänker jag på Haiti men har svårt att sätta ord. Det finns inga och inga 50-kronors gåvor i världen kan lätta känslan jag har av att det inte duger, inte är bra nog. Självklart skickar jag dom där sms:en men det känns så fattigt. All respekt till dom som är på plats och gör något och jag hoppas att alla gåvor från oss som inte handgripligen kan hjälpa till hamnar där dom ska.
Och..
..sen får jag genast dåligt samvete. Det kanske bara är invandrare och analfabeter och stroke-drabbade som annonserar på Blocket?
Nä?
Nej.
Fast jag måste erkänna att jag blev lite sugen på Monicas JÄTTEGULIGA KATUNGAR.
