Curly

I rummet jag bor i just nu bor vi 8 personer fran 6 olika lander. Alla pratar hyfsad engelska utom Israelen och Italienaren. Det gor liksom inte sa mycket, Italienaren tar sig runt pa ett valdigt animerat kroppssprak och mycket vilja medans Israelen ar som Skuggan. Han gar liksom aldrig in i ett rum. Plotsligt ar han bara dar. Forsvinner lika fort igen och materaliseras nagon annanstans. Lite kusligt faktiskt. Nar jag tanker pa det sa har jag aldrig sett honom ata, dricka eller sova heller. Hans totala brist pa behov ar formodligen hans raddning for han kan verkligen inte manga ord engelska. Hur han ens har tagit sig hit ar for mig en gata.

Hursomhelst sa funkar det anda trots en och annan sprakbarriar, det ar nar Italienaren med sitt otroliga kommunikationsbehov forsoker prata med Skuggan som det blir komiskt. Det syns liksom pa hall hur han tar sats, funderar och slutligen bestammer sig for att forklara for Skuggan att han forstar hur det kanns att inte kunna utrycka sig ordentligen.

Att dom sitter i samma bat, helt enkelt.

Italien -Ship, same ship!
Skuggan -Sheep?
Italien, frustrerad, gor simrorelser med armarna -No, ship!
Skuggan -Fish?
Italien, ser bekymrad ut -You hungry?

Jag ar i Cairns nu. Tidigare idag var jag pa stora barriarrevet och dok, 2 dyk och ett par timmars snorklande senare ar jag trott, trott och barnsligt lycklig. Jag har inte dykt sedan jag tog mitt cert for 4 ar sedan, har inte alls manga dyk i ryggsacken men jag kommer aldrig glomma dom dar forsta dyken i Thailand. Tyngdlosheten, fargerna, djurlivet och friheten att andas under vatten.

Idag fick Thailand storstryk.

Jag minns att min pappa i sin stoooora boksamling hade en bok (som jag nu har) som hette "Hajar". En dokumentarbok om ett tyskt par som hade dykt sig runt varlden, fotograferat och dokumenterat, inte bara hajar utan muranor, rockor, maneter, koraller, skoldpaddor och fisk av alla dess slag ocksa. Jag var helt absorberad av den dar boken nar jag var liten, tittade pa bilderna i timmar och helst ville jag traffa en murana. Jag hade boken i mitt rum sa lange jag bodde hemma och tittade, och sa smaningom laste, i den lite da och da. Och anda sedan dess har jag velat dyka, se dom dar bilderna live. Och idag har jag sett manga av dom dar bilderna, live. Visst sag jag mycket djur nar jag tog certet i Thailand ocksa men idag..magi. Ingen murana dock men overkligt manga sorters fargglada fiskar i alla storlekar, koraller, gigantiska musslor, blackfiskar. Vart jag an vande blicken bara kryllade det av liv, bara nagra meter under ytan..och vet ni...jag sag en haj!

En ratt liten en dock, ca en och en halv meter black tipped reef shark, vad nu den kan heta pa svenska.
Hade inte guiden redan innan dyket namnt att dom var ganska vanliga, och ofarliga hade jag val formodligen glomt att andats och drunknat pa flacken men nu var det bara..magiskt.



Det har var vart tva skitnatter i Brisbane, latt.

Efter lilla, mysiga och alldeles underbara Byron kom Brisbane som en ovalkommen kalldusch.

Det ar val egentligen inte Brisbanes fel att det sporegnar, att det askade igar, att delar av stan var oversvammad och stromlos. Att telefon och internet var for svajiga for att riktigt funka. Inte heller ar det Brisbanes fel att staden ar overfull och att jag fick dela sovrum med 11 personer och min forkylning inatt. En meter under ett gurglande vattenror, overst i en gnisslande vaningsang. Inte heller ar det Brisbanes fel att jag nog bor pa den fulaste gatan jag nagonsin sett pa ett arligt talat ganska fult hostel. Likval klandrar jag Brisbane for alltihopa.

Flyg bokat, 06.10 imorgon bitti, det ar vart att kliva upp mitt i natten for att ta sig harifran.

..sakna Byron, cyklisterna, engelskorna och danskarna.
Hippien har ingen sett sen i torsdags.

Men nu har cyklisterna cyklat vidare, engelskorna ar pa vag till surfers paradise, danskarna har nyktrat till och jag satter mig snart pa en buss till Brisbane dar jag nog mest tanker tvatta klader, kurera forkylning och boka ett flyg till Cairns. Om jag bara kan bli av med nastappan tankte jag passa pa att dyka lite innan jag ar helt luspank och maste borja fundera pa att borja anvanda skor och borsta haret igen.

Kamma mig och skaffa ett jobb helt enkelt.
Hemska tanke.

(och hade jag inte a) varit tekniskt efterbliven och b) packat ner kameran djupt, djupt ner i vaskan sa hade jag forsokt fa in lite foton, nu blev det hela ett for stort projekt, semesterkoma )

..laste en flicka, fortfarande pa balkongen, i bikini, det har och motade pa sa vis effektivt bort ett litet, litet fro av hemlangtan.

Rattor?
Vinterkraksjuka?
4 grader?
Mest sokta person pa sundsvallsdelen av Sesam; Cain Dotson?

Hej, vi hors.

Alla har vi vara grejor som skrammer oss. Torgnysdotter skrev om aktenskap/tvasamhets/banklan/etc-skrack pa sin blogg idag (igar?). Jag forstar precis vad hon menar men det har ju liksom anda inte hindrat mig fran att forsoka.

Det jag nu ska gora skrammer mig betydligt mer.
Jag ska klippa mig.
Hos en frisor.

En vilt frammande manniska ska slappas los i djungeln som ar mitt har. En vilt frammande manniska med egna ide'er och visserligen proffesionella asikter men andock inte med den djupa forstaelsen for livet med en semiafro som jag med blod (naja, men mamma rakade dock klippa mig i orat nar jag var liten, arret syns an), svett och tarar har skaffat mig dom senaste 27 aren. Det ar inget skamt. Nagra inspirerade klipp med en sax i det har och mitt narmsta ar kommer fa tillbringas i flator. Eller med tvatimmars arbete med en plattang varje dag vilket jag inte pa nagot vis ar beredd att utsta.

Det ar nagot med mitt har som far frisorer att bli 'inspirerade"och "kreativa" och den som far lida ar jag. Och dessutom far jag betala dyrt for det. Somliga tycker det ar lyxigt. Ett par timmar med nagon som masserar harbotten och pysslar med en i ett par timmar, kanske smapratar och bjuder pa en kaffe. Sjalv sitter jag stel av skrack, okonversationsbar, och foljer varje liten saxrorelse med ornblick. Jag ar inte overdrivet fafang, det ar inte det,(det GAR inte med det har haret) men mitt har ar definitivt "kreativt" nog alldeles av sig sjalvt. Det behover ingen hjalp. Alls. I mina tonar gick jag standigt till nya frisorer som alla fick nagot galet i blicken och som sen klippte, fonade, gelegeggade och harnalade mig rakt ner i annu en marklig "frisyr" (las galet rufs). Jag vagade aldrig atervanda och gick sen till nasta. Som gjorde samma sak. Och jag grinade.

Det finns summa en frisor som inte gor mig nervos och hon ar pa andra sidan jordklotet. Och till och med nar hon (jag) har varit i samma stad som jag har jag manga ganger hellre klippt mig sjalv, liksom klippt bort dom varsta tovorna bara. Latet haret ordna sin egen frisyr via slitning. Konstigt nog funkar det bast. Men nu ar laget illa, vid narmare eftertanke sa ar det nog bortat 2 ar sedan jag klippte mig 'pa riktigt' och det borjar bli ohallbart.

Sa imorse bet jag ihop och gick till min svagerskas frisor och bokade en (svindyr) tid. Nar jag trodde allt var klart, tid bokad och den dar lilla lappen med tid i min hand, pa vag ut sa ber frisorskan mig att vanta.

-Please sit down for a moment.
Sen drar hon lite i lockarna, rufsar runt lite med kannarmin och piper..
-This is gonna be so much FUN!

Fan ocksa.