Curly

Alla har vi vara grejor som skrammer oss. Torgnysdotter skrev om aktenskap/tvasamhets/banklan/etc-skrack pa sin blogg idag (igar?). Jag forstar precis vad hon menar men det har ju liksom anda inte hindrat mig fran att forsoka.

Det jag nu ska gora skrammer mig betydligt mer.
Jag ska klippa mig.
Hos en frisor.

En vilt frammande manniska ska slappas los i djungeln som ar mitt har. En vilt frammande manniska med egna ide'er och visserligen proffesionella asikter men andock inte med den djupa forstaelsen for livet med en semiafro som jag med blod (naja, men mamma rakade dock klippa mig i orat nar jag var liten, arret syns an), svett och tarar har skaffat mig dom senaste 27 aren. Det ar inget skamt. Nagra inspirerade klipp med en sax i det har och mitt narmsta ar kommer fa tillbringas i flator. Eller med tvatimmars arbete med en plattang varje dag vilket jag inte pa nagot vis ar beredd att utsta.

Det ar nagot med mitt har som far frisorer att bli 'inspirerade"och "kreativa" och den som far lida ar jag. Och dessutom far jag betala dyrt for det. Somliga tycker det ar lyxigt. Ett par timmar med nagon som masserar harbotten och pysslar med en i ett par timmar, kanske smapratar och bjuder pa en kaffe. Sjalv sitter jag stel av skrack, okonversationsbar, och foljer varje liten saxrorelse med ornblick. Jag ar inte overdrivet fafang, det ar inte det,(det GAR inte med det har haret) men mitt har ar definitivt "kreativt" nog alldeles av sig sjalvt. Det behover ingen hjalp. Alls. I mina tonar gick jag standigt till nya frisorer som alla fick nagot galet i blicken och som sen klippte, fonade, gelegeggade och harnalade mig rakt ner i annu en marklig "frisyr" (las galet rufs). Jag vagade aldrig atervanda och gick sen till nasta. Som gjorde samma sak. Och jag grinade.

Det finns summa en frisor som inte gor mig nervos och hon ar pa andra sidan jordklotet. Och till och med nar hon (jag) har varit i samma stad som jag har jag manga ganger hellre klippt mig sjalv, liksom klippt bort dom varsta tovorna bara. Latet haret ordna sin egen frisyr via slitning. Konstigt nog funkar det bast. Men nu ar laget illa, vid narmare eftertanke sa ar det nog bortat 2 ar sedan jag klippte mig 'pa riktigt' och det borjar bli ohallbart.

Sa imorse bet jag ihop och gick till min svagerskas frisor och bokade en (svindyr) tid. Nar jag trodde allt var klart, tid bokad och den dar lilla lappen med tid i min hand, pa vag ut sa ber frisorskan mig att vanta.

-Please sit down for a moment.
Sen drar hon lite i lockarna, rufsar runt lite med kannarmin och piper..
-This is gonna be so much FUN!

Fan ocksa.