Kära förkylning..

Jag sitter här och försöker tänka på när vi egentligen sprang på varandra igen? Minnet sviker mig men visst har vi väl setts ett par veckor nu? Jag skriver detta efterssom vi inte tycks kunna kommunicera på något annat vis vilket jag tycker är sorgligt. Men som du nog har förstått så mår jag inte så bra av vårat förhållande, ditt velande gör mig galen. Där i början av din flirt med mig så uppskattade jag det nästan, ett par dagar i säng, bara du, jag och Dr House med bara korta och milda besök av din vän Feber.

Jag hade kunnat leva med det.

Men nu, jag vet inte riktigt vad du vill? Du och feber kommer varje morgon och lämnar mig varje kväll ensam med tankarna på om du kommer vara där när jag vaknar. Om jag ska gå och träna eller säga åt mina vänner att jag hellre vill vara med dig? Jag vet ju aldrig och som du kanske förstår börjar jag bli otålig nu. Det är nog dags nu för dig att bestämma dig. Antinger flyttar du in här på heltid så vi får göra upp en gång för alla eller så får du nog gå nu.

Puss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0