Klyschtajm
Alltsa, jag vet. Det har ar tjatigt men australiensare ar verkligen sjukt trevliga. For vilken normaltillbakadragen svensk som helst ar det nastan lite skrammande, lite som ett stort ironiskt skamt. Men icke, det ar pa fullaste allvar du blir inbjuden att ata, sova pa soffan, hanga i poolen eller whatever. Och sen visar dom pa allvar ett genuint intresse for vad du an sager, minns inte bara vad du sa for tre manader sen utan ocksa vad din katt heter och precis vilket skit som helst som du ordbajsade. Och jag som knappt minns vad folk heter om dom inte ar i min omedelbara narhet under en langre tidsperiod blir helt perplex.
Men nu har jag atminstone kommit over min omedelbara reflex att forskrackt rygga tillbaka nar jag blir kindpussad av precis alla hela tiden. Jag har vant mig. Det har gatt sa langt att jag borjar oroa mig for att jag kommer borja spontanpussa folk till hoger och vanster val hemma igen.
Jag har varit i Cronulla i strax mer an ett dygn och halsat pa cyklisterna och har redan traffat minst 7 personer till att kindpussas med, det har druckits vin i sol, det har druckits vin i morker, badats, grillats och spelat spel. Det har hajkats i nationalpark for att titta pa aborigin-hallristningar och jag har hjalpt nagons mamma att baka en paj, vems mamma vet jag inte men sa karvanlig som hon var sa hade det lika garna kunnat vara min egen. (eller inte, min mamma har aldrig anklagat mig for att dricka for lite vin framfor grillen) Jag tors knappt erkanna det for mig sjalv men det har till och med dansats limbo, mitt i natten pa en altan med utsikt over havet. Jag var usel, vilket var helt vantat men akte atminstone inte ur forst.
Nu ar jag med ratta utpumpad och ska sova. Tempraturen foll, tack gud, fran 43 grader till 22 pa ett par timmar. Jag stannar har i tva dagar till och nagot sager mig att det ar bast att ta tillvara pa sovtimmarna.
Men nu har jag atminstone kommit over min omedelbara reflex att forskrackt rygga tillbaka nar jag blir kindpussad av precis alla hela tiden. Jag har vant mig. Det har gatt sa langt att jag borjar oroa mig for att jag kommer borja spontanpussa folk till hoger och vanster val hemma igen.
Jag har varit i Cronulla i strax mer an ett dygn och halsat pa cyklisterna och har redan traffat minst 7 personer till att kindpussas med, det har druckits vin i sol, det har druckits vin i morker, badats, grillats och spelat spel. Det har hajkats i nationalpark for att titta pa aborigin-hallristningar och jag har hjalpt nagons mamma att baka en paj, vems mamma vet jag inte men sa karvanlig som hon var sa hade det lika garna kunnat vara min egen. (eller inte, min mamma har aldrig anklagat mig for att dricka for lite vin framfor grillen) Jag tors knappt erkanna det for mig sjalv men det har till och med dansats limbo, mitt i natten pa en altan med utsikt over havet. Jag var usel, vilket var helt vantat men akte atminstone inte ur forst.
Nu ar jag med ratta utpumpad och ska sova. Tempraturen foll, tack gud, fran 43 grader till 22 pa ett par timmar. Jag stannar har i tva dagar till och nagot sager mig att det ar bast att ta tillvara pa sovtimmarna.
Kommentarer
Trackback
