Run Quasimodo, run

Man kan ju tycka att nagon som har haft 4 manders semester (jag tror vi kan bortse fran 40h arbete i..eh..november?) inte borde lida av muskelvark i rygg och axlar. Men faktum ar att aratal av ackumulerad massagevagran, stretchingslathet, felbelastning, Clark* och knutor runt skuldrorna kom ikapp mig i Blue Mountains och att min vanstra axel har varit som popnitad mot orat sen dess. Ont som fan. Vakna-mitt-i-natten-och-med-vald-trycka-ner-axeln-ont. Sa det fick bli massage och efterssom jag ar pa (helt javla sjalvforvallad) minibudget sa fick det bli pa en skola for blivande massorer. Dom hade fler elever an kunder och jag fann mig sjalv plotsligt forvandlad till examensarbete for tva hardnavade flickor. Inte manga kvadratcentimeter av mig som ar omasserade nu, 4 hander x 60 minuter blir en hel del knadande, och jag minns ocksa precis varfor jag har undvikit massage i alla dessa ar. Smarta. Aj. Ont. Visst ar det skont ocksa men sammantaget tycker jag nog det gor mer ont an vad det ar skont. Men det fick det var vart, axeln sitter lite langre ner nu. Vi far hoppas att den haller sig dar ett tag, 34 h flygresa kommer knappast gora underverk for ryggen.

Jag ar ju pa vag hem alldeles snart. Vilket onekligen kanns skumt (har hort rykten om tempraturer langt under -20. kan handa att jag stannar inomhus ett tag, lat oss saga tills i juni) men ocksa skont.

Skulle ju ljuga om jag forsokte pasta att det inte ar lite angest att aka harifran, jag gillar Sydney, jag har trivts pa flera stallen runt hela kusten, och har agnat mig at maniskt hardcore-turistande runt stan i ett par dagar nu. Sprungit i butiker, plankat in pa museér, letat mig tillbaka till alla favoritstallen och okynnes-akt farja helt utan mal bara for att det ar skont att sitta pa en farja och dricka latte i havsflakten.

Men nu vill jag hem och varken Australien eller Sydney lar ju flytta pa sig. Andra sidan jorden ar inte sa langt bort som det ser ut pa kartan.

* Korsetten efter olyckan. Clark ma ha gjort min ryggrad en tjanst, resten av mig gjorde han knappast lycklig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0