Curly

Nä, jag försöker inte göra mig lustig över min egen dialekt (eller jo, men bara lite och med kärlek), jag försoker bara vänja mig vid prickarna igen. For helst vill mina fingrar fortfarande skriva sahar, utan prickar. Och pa tva meningar har jag fatt radera tio ganger for att jag tydligen hade valdigt latt for att vanja mig vid ett liv utan prickar och med tangenterna pa helt andra stallen.

Ska skärpa mig.

På det stora hela är det många saker att vänja sig vid nu. Kläder till exempel. Sömn verkar även det vara ett problem, om man nu ar lagd till att tycka att extrem kvällströtthet och morgonpigghet är ett problem, vilket det är, för mig. Vad gör man vid sexsnåret pa morgnarna egentligen? Jag kan inte komma på en enda människa i bekantskapskretsen som vill leka med mig 06.00 pa morgonen. Och efterssom det verkar mycket enklare att bli morgontrött igen än att skaffa nya lekkamrater så måste det här med att vakna löjligt tidigt få ett slut. Hur vet jag inte men gick det att bli morgonpigg så måste det gå att bli morgontrött igen. Ska ha som mål att inte vilja gå och lägga mig vid 20-snåret ikväll. Inte ens jag borde kunna knoppa in till Håkan Hellström live. Fast man vet aldrig, så om ni ser en hopkrupen människa sova under ett bord på Stadshuset ikväll så är väckning tillåtet, strunta i morgonsurheten, den är inte personlig.

Dom 18 minusgrader som termometern visar tänker jag inte ens kommentera.
Den tysta protest som min ansiktshud visar genom att hota att trilla av ansiktet efter ett närmare 60-gradigt temperaturfall räcker.

Men allt sammantaget så tycker jag nog att det här med hemma var ganska mysigt ändå. Inget fel på soluppgångar över gnistrande snö heller, om man bara tittar pa dom genom ett fönster, förslagsvis inlindad i en varm filt.