Curly

Jag hade skrivit 7 juni angående stålmonstret därnere. Fel fel fel av mig, 7 juli är den obehagliga sanningen.

7 juni var liksom ok. Sommaren har nyss börjat. Ingen strand än. Inte vansinnigt varmt att jobba. Inte sååå långt borta. 7 juli är en helt annat historia. Som ni kan räkna ut själva, finns ingen anledning att skriva det på era söta näsor. Men undanskymda stränder och hög vass ligger i min framtid, det behöver vi inget medium för att förutspå.

Fast jag tror jag börjar lida av Stockholmssyndromet (vid obildning, googla, jag orkar inte bilda er). Stålis åker ju av vid dusch och klädombyte. Efter en längre dusch och ett tappert försök att smeta bodylotion på fler ställen än armarna kunde jag inte bara konstatera att det var omöjligt, jag blev även motvilligt tvungen att erkänna att jag saknade stålis stöd.

Stålis, your name is Clark.
(hajjar ni? roligare än så här blir det inte för tillfället)

I övrigt;
Igår var jag, nykter, på en förfest. Helt vrickat. Dom förfester jag överhuvudtaget någonsin varit på kan räknas på en hand. Av naturliga skäl, jag jobbar typ alltid på helger. Och när jag inte gör det så föredrar jag att gå direkt till GÅ, dvs en lokal där någon får betalt för att blanda drinkar och servera mat. Dessutom gick jag aldrig på själva festen. Stålis sa nej. Och vem bråkar med Clark?

Nu ska jag på hopptävling. Den hopptävling som hade planerats som min och Hugos debut. Bitterheten ska stanna här hemma och jag ska glädjas och sura i samma takt som mina bekanta som tävlar gläds och surar.

Punkt.