Curly

Resa med katter är idioti. Rakt av. Burar, lugnande medel, filtar indränkta i för katter "lugnande feromonspray" (läs illaluktande, dyr skit). Fuck it all. JAG hade behövt lugnande. Lilla C VÄGRADE sitta i buren och ägnade sig istället åt ap-liknande beteende i min famn medans C the fatcat gjorde sitt bästa för att förmedla för omvärlden att jag hade stuckit kniven i honom, minst. Men vid tågbytet i Stockholm slog visst min självbevarelsedrift till. Det som alltid händer när den yttre världen blir mig övermäktigt påfrestande. Jag somnade och sov som en klubbad säl(fantastisk egenskap, ohyggligt praktisk i samband med separationer, dödsfall och resa med the evil cat-twins from hell) tills tåget var framme och alla hade klivit av. Förutom den otroligt artige spanska backpackern som jag helt sonika i sömnen hade bestämt mig för att luta mig mot, mumla ljuva ord i sömnen åt och dreggla på. Allt medans C the fatcat olyckligt pep i sin bur. Stackars sate. Spanjoren alltså. Sen sköttes den vanliga proceduren "glömma-väskan-på-tåget-springa-tillbaka-som-en-tok" med det udda tillägget "Du tjejen, kolla så ingen snor mina katter! 2 sekunder, tack!" och vi var framme.