Ringande tystnad

Hela vagen fran Byron fantiserade jag om att antligen fa vara framme i Sydney.
Alla dom tretton timmarna i en skumpig buss med min nya forkylning som den har gangen valde halsen som tortyrobjekt. Feberhallucinationer om vita rena lakan, om en dorr som gick att stanga om bara mig, om att inte behova stoppa in mobil och planbok under kudden, utan oronproppar med ett riktigt tacke i ett lagomt luftkonditionerat sovrum. Ett tyst sovrum.

Surprise surprise.
Jag kan inte sova.
Det ar sa jakla TYST.

Hej soffa och somna framfor tv:n.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0