Curly

Mycket av livet nu går ut på att vänta och ha tålamod.
Vänta på en rygg som måste läka.
Vänta på ett hästknä som måste (måstemåstemåste) läka.
Ha tålamod och låta tiden sköta sitt.

För en person med tålamodsnivåer i höjd med den genomsnittlige treåringen kan sånt här vara ganska påfrestande. Det kan göra personen smått frustrerad och irriterad över att pausknappen tycks vara intryckt och att sakernas tillstånd kräver en hel del tålamod. Det kan få en person av vilja hoppa upp och ner på stället i frustration över att sitta fast och inte komma loss. Kanske lägga sig på golvet och fäkta med armarna eller bara skrika rakt ut?

Nädå, inget hoppande, fäktande eller skrikande.
Bara tålamod.


 Mannen på bilden är inte jag. Jag kan inte göra sådär. Då trillar jag och Clarkan omkull.