Curly

Under lunchen har diverse funny walks testats för att försöka minimera smärtan vid förflyttning, det som visade sig fungera bäst var nån sorts hiphopgangsta-style. Ni vet en sån där haltande gång med ena benet lite släpandes bakom och ena axel som hävstång för att driva kroppen framåt. Trappor forceras i bästa barn-stil, ett trappsteg i taget.

Hugo vilade igår, mest för att jag gjorde det. Det kommer jag förmodligen få ångra idag. I takt med att han kommit upp i kondition och styrka har nämligen även han utvecklat några nya gångarter. Vi har "studsa rakt upp i luften och sno runt". Vi har testat "bakåt-sidstepp ner i diket". Mest ser jag fram emot "småstegra lite för att sen, blixtsnabbt, bocka i landningen".

Jag och mina lår längtar.
Verkligen.