Mercy.
Dom få affärer jag gjort i mitt liv har till dags dato sällan varit bra. Somliga har varit rena katastrofen. Lägenheten är väl mitt enda hopp men det återstår ju att se när den dagen, och förmodligen den sorgen, kommer.
Visst, skulle jag sälja Hugo nu så skulle jag nog kunna plussa några kronor i rent inköpspris men skulle jag börja räkna på vad han har kostat mig i stallhyror, veterinärvård, träningar, hovslagare osv osv så skulle jag med största sannolikhet göra en ekonomisk brakförlust. Och det är helt ok och ingen nyhet. Mycket få hästar går egentligen med vinst. Faktum är att med tanke på dom ekonomiska aspekterna, med tanke på blod, svett, tårar och frysna fingar så borde varenda häst tävla OS, minst. Det gör väldigt få. Ännu färre ryttare. Absolut inte Hugo och absolut inte jag.
Whaeva, det var inte det jag hade på hjärtat.
Det var affärer överlag.
Dom får mig att vilja gråta.
Dom får mig att vilja gråta hopkrupen i fosterställning med ett sugrör och en flaska vin.
I synnerhet bilaffärer, jag är inne på min andra och känslan av att bli lurad redan innan några pengar har bytt ägare genomsyrar alltihopa. Jag kan inget om bilar. Allra minst köra dom uppenbarligen med det får det bli ändring på. Så jag ringer på annonser, frågar när dom är besiktigade och om dom har bytt kamrem (om någon hotade att skjuta mig om jag inte förklarade en kammrems funktion så skulle jag vara död nu men jag har förstått att den är viktig och bör vara bytt) Ibland kommer jag ihåg att fråga om när bilen ska skattas. Sen blir det tyst.
Jag har redan fått vad jag trodde var ett skambud på en bil accepterat och är därför djupt misstänksam och köpte mig några dagars ångestfyllt funderande. Prutning är inte min grej. Bara tanken ger mig ångest och det tog mig tio minuter av ursäkter att haspla ur mig mitt bud. Och så bara accepterar dom det?
Jag funderar på att åka och provköra en bil imorgon, mest för att den är nära mig. Jag funderar på att blunda och välja i pappershögen med annonser. Eller ställa mig på gatan och skrika Jag är lättlurad och kan zipp, zero, nada om bilar, kom och lura mig! Slutresultatet kan mycket väl komma att bli detsamma.
Visst, skulle jag sälja Hugo nu så skulle jag nog kunna plussa några kronor i rent inköpspris men skulle jag börja räkna på vad han har kostat mig i stallhyror, veterinärvård, träningar, hovslagare osv osv så skulle jag med största sannolikhet göra en ekonomisk brakförlust. Och det är helt ok och ingen nyhet. Mycket få hästar går egentligen med vinst. Faktum är att med tanke på dom ekonomiska aspekterna, med tanke på blod, svett, tårar och frysna fingar så borde varenda häst tävla OS, minst. Det gör väldigt få. Ännu färre ryttare. Absolut inte Hugo och absolut inte jag.
Whaeva, det var inte det jag hade på hjärtat.
Det var affärer överlag.
Dom får mig att vilja gråta.
Dom får mig att vilja gråta hopkrupen i fosterställning med ett sugrör och en flaska vin.
I synnerhet bilaffärer, jag är inne på min andra och känslan av att bli lurad redan innan några pengar har bytt ägare genomsyrar alltihopa. Jag kan inget om bilar. Allra minst köra dom uppenbarligen med det får det bli ändring på. Så jag ringer på annonser, frågar när dom är besiktigade och om dom har bytt kamrem (om någon hotade att skjuta mig om jag inte förklarade en kammrems funktion så skulle jag vara död nu men jag har förstått att den är viktig och bör vara bytt) Ibland kommer jag ihåg att fråga om när bilen ska skattas. Sen blir det tyst.
Jag har redan fått vad jag trodde var ett skambud på en bil accepterat och är därför djupt misstänksam och köpte mig några dagars ångestfyllt funderande. Prutning är inte min grej. Bara tanken ger mig ångest och det tog mig tio minuter av ursäkter att haspla ur mig mitt bud. Och så bara accepterar dom det?
Jag funderar på att åka och provköra en bil imorgon, mest för att den är nära mig. Jag funderar på att blunda och välja i pappershögen med annonser. Eller ställa mig på gatan och skrika Jag är lättlurad och kan zipp, zero, nada om bilar, kom och lura mig! Slutresultatet kan mycket väl komma att bli detsamma.
Kommentarer
Postat av: B.
Med tanke på dina köregenskaper så blir det säkerligen billigare att köpa en Herrgård med tillhörande stall.
Då kan du glida runt på dina egna ägor, utan stallhyra och utan desperat behov av nya kofångare, var tredje vecka.
Postat av: Curly
Inte vara elak nu, det är fult att slå på handikappade ;)
Trackback
