Javla regn
Jag akte val anda inte till andra sidan jorden for att vakna till sporegn? Om det kan trosta nagon frusen stackare hemma sa hande det nyss. Sydney har varit mulet och blasigt sen jag kom hem fran Crescent Head vilket har gett mig mojlighet att agna mig at min arliga tradition "Projekt Trana".
Det har ar en procedur som vanligen intraffar en gang per ar med varaktighet nagonstans mellan 1-3 veckor. Sallsynt trista ar har projektet strackt sig sa langt som over en manad. Eller intraffat bade host och var. Det innebar att jag kastar mig over ett lopband eller dylikt och sen springer pa det (vilket ar absurt, jag har aldrig varit bra pa att springa och har varit hyfsat kreativ under skolaren for att slippa, jag hade mensvark hela nian bland annat. Oavbrutet.) tills jag kan knappt kan ga.
Varje dag.
I 1-3 veckor.
Det har resulterar ofelbart i traningsvark som mer liknar inflammationer och en fullkommlig ovilja mot att trana resten av aret. Varje ar.
Allt det har sker ju sjalvklart mot battre vetande, som sa mycket annat. Jag vet att man ska 'skynda langsamt' for att inte ledsna (no shit sherlock..) men nar jag val gor det sa ar det ju nastan pa gransen till ..kul? Och jag blir latt manisk i jakten pa nagra sekunder nar lopbandet envisas med att mata allt fran tid till grad av uppforsbacke till stracka. Det retas liksom med mig. Hanar mig och min lopning. Och jag springer, tills jag inte kan ga. Idiot som sagt.
Anyway, det holl i sig forra veckan, det holl efter helgen och bara for det har javla regnet sa far det halla i dag med. Jag har annu inte riktigt natt en niva som haller mig kvar i sangen. Jag maste bara undvika nerforsbackar. Dom gor FOR ont. Idiot.
Det har ar en procedur som vanligen intraffar en gang per ar med varaktighet nagonstans mellan 1-3 veckor. Sallsynt trista ar har projektet strackt sig sa langt som over en manad. Eller intraffat bade host och var. Det innebar att jag kastar mig over ett lopband eller dylikt och sen springer pa det (vilket ar absurt, jag har aldrig varit bra pa att springa och har varit hyfsat kreativ under skolaren for att slippa, jag hade mensvark hela nian bland annat. Oavbrutet.) tills jag kan knappt kan ga.
Varje dag.
I 1-3 veckor.
Det har resulterar ofelbart i traningsvark som mer liknar inflammationer och en fullkommlig ovilja mot att trana resten av aret. Varje ar.
Allt det har sker ju sjalvklart mot battre vetande, som sa mycket annat. Jag vet att man ska 'skynda langsamt' for att inte ledsna (no shit sherlock..) men nar jag val gor det sa ar det ju nastan pa gransen till ..kul? Och jag blir latt manisk i jakten pa nagra sekunder nar lopbandet envisas med att mata allt fran tid till grad av uppforsbacke till stracka. Det retas liksom med mig. Hanar mig och min lopning. Och jag springer, tills jag inte kan ga. Idiot som sagt.
Anyway, det holl i sig forra veckan, det holl efter helgen och bara for det har javla regnet sa far det halla i dag med. Jag har annu inte riktigt natt en niva som haller mig kvar i sangen. Jag maste bara undvika nerforsbackar. Dom gor FOR ont. Idiot.
Kommentarer
Trackback
