Vrede
Jag är rätt mjuk och blödig. Anser inte att dödsstraff hör hemma i civiliserade samhällen och kan nog ha använt orden "rehabilitering" "förebyggande", "andra chans" ganska flitigt i diskussioner om brott och straff.
Men ibland viskar delar av mig ord som "spöstraff", "offentlig förödmjukelse" och "stening". Jag mår fysiskt illa av att läsa om det här. Jag vet faktiskt inte varför det här högg till så hårt i hjärtat bland kvällstidningarnas rikliga utbud av våldsbrott, pedofiler, kidnappare och allmänt skit men ont gjorde det. Jag kan knappt föreställa mig hur otrygg, utsatt och kränkt jag skulle känna mig om jag skulle bli påhoppad, slagen och rånad i mitt eget hem, jag vill inte ens spekulera om hur en äldre, kanske orörlig och ensam person ska må. Hur, hur kan man förmå sig själv att gå så långt och sjunka så lågt? Fy fan.
Fy fan.
Kommentarer
Postat av: Beatrix Vnunk
Nä, men jag håller med. Går i taket och mår illa. Tackolov är det ju inte vi som tabloidläsare som ska bedöma och sätta straffskala. Kvällstidningsläsare, offer och anhöriga till offer SKA reagera känslomässigt. Men de ska inte avgöra. Ett ganska enkelt system.
Postat av: Mims
Sant. Och egentligen är det ju konstigt att just det slog an en sträng, annars är det ju sällan jag egentligen orkar förfäras, så där på riktigt i alla fall.
Trackback
