Stormotoriskt utmanad
Ja inte vet jag, somliga skyller på finmotoriken. I mitt fall duger det inte, finmotoriken tycks det inte vara något större fel på. Det är att hålla sig på fötterna och låta bli att sabba dom stora sakerna jag har problem med.
Den här veckan roar vi oss med att fylla i rapporter till försäkringsbolag, plåstra om höger knä efter ett klumpigt fall på jobbet, plåstra om vänster armbåge efter en halk på hemtrappen, betrakta den krossade te-muggen som nog är bortom omplåstring och blåsa torr datorn med hårtork efter ett glas vatten.
För extra underhållning kan vi alltid kasta en blick på den fina kaminen och fantisera om när det nästa gång kan tänkas få fladdra en brasa i den. Inte kommer det vara jag som tänder första tändstickan i alla fall, det lovar jag.
Jag fattar faktiskt inte. Jag är ärligt talat ganska bra på att vingla omkring bland fulla, ostyriga människor med glas på en liten bricka utan missöden, kan liksom plocka upp saker från golvet med samma bricka i ena handen utan olyckor och jag brukar vara ganska bra på att pillo ihop/isär små saker. Men gå rakt fram i vanliga livet utan större olyckor? Icke.
Kommentarer
Trackback
