Curly

Efter upprepade försök att se klart flera olika Wallander-filmer står det helt klart för mig att filmerna har samma effekt på mig som bandinspelningar av Madicken hade för en sisådär tjugo år sedan. Jag tvärsomnar. Det handlar egentligen inte om att jag tycker dom är dåliga, jag gillade Madicken och finner Wallander underhållande efter något slags "det är ju svensk film-vad begär du-skala". Tror det handlar om trygghetsfaktorn i dom. Alkisen i Madicken var ju helmysig, att Abbe egentligen levde under förhållanden som var en nyexad socialarbetares våta dröm tänkte man ju inte alls på, Alva gjorde världens bästa köttbullar och aldrig att man anade mammas frustration över att sitta fastlåst hemma medans pappsen knallade iväg med portföljen.